Bright eyes, burning like fire

Stina har varit här hela kvällen och vi har gjort en rabarberpaj, ätit pajen med glass, sett "Grabben i graven bredvid", spelat piano och sjungit. Jag gillar mina och Stinas kvällar/dagar, vi hittar alltid på något att göra. Särskilt att sjunga och spela piano var roligt på ett speciellt sätt. Men jag är så ringrostig... Jag spelar ju så sällan och sjunger så sällan nu för tiden. Fingrarna och stämbanden måste hållas igång på samma sätt som kroppen måste hållas igång om man vill vara vältränad.


Is it a kind of a dream
Floating out on the tide
Following the river of death downstream
Oh is it a dream?
There's a fog along the horizon
A strange glow in the sky
And nobody seems to know where it goes
And what does it mean?
Oh is it a dream?

Bright Eyes - Art Garfunkel

Mammahelg

Ikväll har jag och mamma sett filmen Höstlegender, druckit té och ätit kex, skorpor, fruktkaka och vindruvor. Jag var så frusen tidigare, så jag lånade mammas allra varmaste och största ullkofta. Det kändes som att vara insvept i en filt hela tiden, och när jag sedan drack té blev jag så varm att jag fick ta av mig koftan. Jag är fortfarande alldeles varm, men ska ändå lägga en filt ovanpå täcket innan jag lägger mig. Jag vill inte vakna av att jag fryser, det gjorde jag faktiskt förra natten.

Jag ska inte sova riktigt än, men jag vill ändå säga god natt till alla där ute i cyberspace! Sov gott.

Tystnad är sällsynt

Det är just nu väldigt svårt att hitta någonstans på NTI att plugga i lugn och ro. Ljudnivån är väldigt hög här på våning 2, jag måste härifrån.

Två minuter senare: Gick upp på våning 3 och det var precis lika livat där, men jag lyckades (till slut) hitta ett tomt klassrum. Usch, vad man blir trött av hög ljudnivå.

Nu ska jag läsa engelska och matte tills jag stupar. Eller kanske inte, men i alla fall tills bussen går om en timme.

SNÖSTORM

Det är SNÖSTORM ute och väderleksrapporten säger att det ska snöa lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag!

Räven

Räven kom på återbesök i natt! Johan upptäckte den och Thomas sköt på den, men den smet undan. Himla rävskrälle, den är ju inte riktigt klok...! Undrar om den har skabb.

Vägen till hjärtat...?

Herregud vad jag har ätit! Först pappas magnifika älgstek med potatisgratäng, sås och sallad och sen min egen blåbärspaj med vaniljvisp. Det sägs att vägen till mannens hjärta går via magen, men jag undrar om det inte gäller mig också? Jag blir så glad av god mat!

Någon gång i livet ska jag ha en matblogg där jag bara skriver om mat. Fast då krävs det ju att man lagar en hel del mat också... Hm. Eric får bli min kock! Själv blir jag den som provsmakar maten, lägger upp den snyggt, fotograferar den och recenserar den!

Min hemliga plan är att bli någon sorts Gordon Ramsey-chef över Eric, mouahahaha. (Den meningen läste du inte va, Eric?)

Min jättegoda blåbärspaj med vaniljvisp!

PAJ!

Jag har varit sugen på paj hela veckan! Jag har inte haft några speciella planer på vad det ska vara för slags paj - bara det är en paj. I onsdags föreslog jag att jag och Eric skulle baka en paj, men det blev inget av det. Igår tänkte jag baka en paj, men då ockuperade pappa ugnen med sin älgstek... Men nu, NU har jag äntligen bakat en paj! Det blev en blåbärspaj med vaniljvisp till. Vi ska äta den till efterrätt idag, efter pappas fantastiska älgstek!

Bilder på pajen kommer definitivt!

Räv i Hollsvattnet

I torsdags var jag ensam hemma hos Nordbergs en stund på kvällen. Eric, Johan och Camilla hade åkt till Älvsbyn för att träna, Thomas och Robin var och handlade och jag hade bestämt mig för att promenera över till Matilda och vara där ett tag. En liten stund innan jag skulle gå hemifrån hörde jag hundarna skälla som galningar, de lät riktigt arga. Och när de bara fortsatte att skälla och skälla så gick jag fram till ytterdörren. För ett ögonblick tittade två rävögon rakt på mig, innan räven försvann över gårdsplanen fort som attan. En minut senare var hundarna knäpptysta och allt var precis som vanligt igen. Jag spanade efter räven när jag gick till Matilda, men antingen hade den redan hunnit långt in i skogen eller så satt den bakom något träd och tittade på mig.

Bild från google.

Stereotypfrågan

Detta är mitt resultat av vår senaste uppgift i Medieproduktion A. Den är inte gjord för att synas i så här litet format, den finns utskriven som affisch i A3-format på skolan och tillhör vår "killutställning".

Uppgiften var alltså att skapa en affisch eller ett kollage som ifrågasätter stereotyper av killar.

En stereotyp är (i det här fallet) en ständigt upprepad människotyp, eller fördomar om hur en viss människotyp "ska" vara/se ut. Eftersom det finns så många fördomar om hur el-eleverna på vår skola "ska" vara/se ut, valde jag att ifrågasätta den stereotypen. Killen på bilden är min bror, som faktiskt går el-programmet, fast de flesta tror att han går något annat. Ett bra exempel på en som inte passar in på "el-idealet".

Idétorka

Uppgift i medieproduktion: "Du ska skapa utställningsmaterial där du ifrågasätter stereotyper kring killar." (I Photoshop alltså.)

Premisser:
• 1 eget foto
• 1 egen pensel
• Ett budskap
• En poster (A3) eller ett kollage (A4)


Om jag bara kunde komma på något bra...

Sällskap

Igår red jag ut med Matilda. Jag red Lalle (som alltid) och Matilda red Shannon. Förut red jag alltid ensam, och jag har visserligen ingenting emot det, men det är faktiskt väldigt trevligt att ha sällskap. Jag längtar tills eftermiddagarna och kvällarna blir ljusare, så att vi kan rida i skogen! Britt-Marie ska dock sälja Shannon snart och då vet jag inte hur det blir. Eller ja, det blir ju bara Lalle kvar förstås. Och shettisen som ska få föl i april.

Jag och hästarna i april förra året.

Bortblåst

Det står helt stilla i mitt huvud. Allt jag tänkte skriva blåste bort.

Rakt igenom

Foten har återhämtat sig väldigt bra men jag har den fortfarande lindad. Jag var med på träningen igår, men tog det ganska lugnt. I slutet skulle vi slå på speciella "slagplankor", som går av på mitten om man slår tillräckligt bra. Jag började tänka på när tjejen i Kill Bill ska lära sig kung fu (visst var det det?) hos Pai Mei och ska slå genom ett träplank. Jag klarade både den lätta och den svåra plankan, men när vi lade ihop dem så att det blev dubbla plankor slog jag så att jag fick ont i handen. Knogarna blev helt ömma, röda och ledsna. Pekfingret blev blått. Efter två försök gav jag upp och spolade handen i iskallt vatten. Men jag är inte färdig med de där plankorna än, de ska nog få smaka på mina nävar fler gånger...

Varför skulle jag?

Jag gör oftast inte så mycket väsen av mig, jag är inte en person som syns och hörs. Jag är lite blyg och slösar inte ord i onödan. Ibland föredrar jag att vara ensam, men det betyder inte att jag alltid vill vara det. Jag använder inte större delen av mina pengar till kläder och smink, prioriterar helst annat. Jag dricker inte, röker inte, är inte överdrivet "tjejig" och gillar inte ytlighet. Jag är inte en sån som glider omkring och plockar på mig nya kompisar som om de vore frukt eller något.

Ibland får jag för mig att folk tycker att jag verkar tråkig och anspråkslös. Varför? Varför skulle jag vara det? Och varför skulle jag vilja vara som alla andra?


jag var inte ensam
jag är inte ensam nu
vi känner varandra
genom tusen fenomen

Järnvägsspår - Lars Winnerbäck

Den var finare

Jag bytte just tillbaka till min förra header. Den var faktiskt mycket roligare än min senaste. Visserligen väldigt "höstig", men det gör ingenting. Jag vill ha det så!

Lördagen

Jag lärde mig mycket på kumitelägret i Skellefteå igår, trots att jag bara kunde sitta och titta på. Jag antecknade och försökte suga in så mycket som möjligt. På kvällen var jag och Eric på Jessicas och Fredriks försenade inflyttningsfest i Alvik. Det var trevligt, kul att träffa alla å så! Det blev en lång dag, gissa om vi var trötta efter allt...

Förslag?

Jag ska skriva en krönika till Kuriren, och den ska handla om rymden. Jag söker inspiration och behöver en knuff i rätt riktning. En liten, liten knuff bara, det är allt som behövs.

Snopet

Jag stukade foten på karateträningen igår. Vi hoppade hopprep (fast med bältena, vilket är mycket svårare) och precis när jag hade fått upp farten, vek sig min högra fot under mig och jag rasade i golvet. Väldigt snopet, ja. Jag som ska på fightingläger i Skellefteå imorgon, jag får agera åskådare istället. Det känns så oerhört tråkigt. Igår hade jag världens bulle på foten och när jag klev upp ur sängen idag kändes det så himla hopplöst (tills jag började hoppa runt på min krycka, då blev det massor av hopp! varning för dålig vits...) Nej men allvarligt, det kändes verkligen tråkigt. Nu känns det däremot bättre.

Ja tack, nej tack

Igår åkte jag till stan med 9.45-bussen, åt lunch, började 12.00 och slutade 13.55. Vilken lyx! Jag slutar egentligen 15.35 på onsdagar, men engelskaläraren var sjuk. När jag och Eric kom hem ägnade vi lite mer än en timme åt skolarbete, åt middag, hälsade på Lasse och Karin och såg halva filmen "En kvinnas doft", innan vi började grädda våfflor. Det tog ett tag, men det blev hur gott som helst!

Imorse ringde mamma och sa att Erik har fått magsjuka. USCH! Jag fick springa dit och ställa en påse med Cola och skorpor i utanför dörren. Plinga på och ta emot bakterier tänkte jag inte direkt göra. Jag har inte haft magsjuka sen jag var 7-8 år, och det är jag glad för! Magsjuka måste vara bland det värsta som finns.

Kafferast

När jag råkade slumra till med näsan i mediekunskapsboken knackade Amanda mig på ryggen och sa att vi skulle ta rast. Kafferast blev det för min del. Jag köpte en stor kopp kaffe i fiket och drack upp allt på mindre än två minuter. Det smakade förvånansvärt gott medan jag drack. Sedan kom den beska eftersmaken. Sedan blev jag nästan illamående. Och nu, ungefär en kvart efter kaffet, känner jag mig äntligen piggare, fast på ett underligt sätt. Hungrig är jag inte heller längre, kaffet ligger där som någon sorts utfyllnad.

Märkligt, det här med kaffe.

Tillbaka till verkligheten

Idag är en sån där dag då jag är så trött att jag inte kan begripa hur jag ska orka mig igenom hela dagen. Ögonlocken är blytunga, hela jag känns tung, jag huttrar och gäspar och inga av mina tankar eller handlingar verkar särskilt sammanhängande. Jag försöker läsa, men allt blir till en enda gröt. All energi från frukosten verkar vara förbrukad, jag är redan hungrig. Jag känner mig som en gammal tant i ansiktet, som om allt hänger i gråa rynkor. Jag önskar att jag hade somnat tidigare igår, och undrar på samma gång hur stor skillnad det hade gjort. Tur att jag inte har träning idag, då kan jag gå och lägga mig tidigare. En som däremot är speedad idag (åtminstone på bussen imorse) är Jessica, som har börjat dricka morgonkaffe. Tänk om det skulle ha samma effekt på mig, jag borde testa. Kroppen måste till att börja med vänja sig vid att det är skola igen, och träningar. Den verkar ha glömt bort hur det är efter ett långt och slött jullov.

Perfektion

Helgen har varit kanonbra! I fredags var vi och tränade och sen flyttade jag till Hollsvattnet. Vi hann vi se ungefär halva "2012" innan det blev strömavbrott. I lördags kom Jessica och Fredrik till oss. Vi åt tacos, åkte madrass i Bomansbacken, spelade "20 frågor", såg film, pratade en massa och åt godis, popcorn och ostbågar. Det var jättetrevligt, jag har saknat dem och jag hoppas att vi gör om det! Igår blev det skoter för hela slanten. När vi satt och åt frukost såg vi Lasse gasa runt med m i n skoter på ängen bakom huset. Han hade justerat lufttillförseln (om jag fattade rätt) och sa att jag skulle provköra. Så jag körde, grannen Bosse lagade mina handtagsvärmare och sen körde jag lite till. Eric körde sin kissekatt. På kvällen var vi på ett informationsmöte med karateklubben och lyssnade, fikade och spelade biljard.

Nu är jag på vårterminens första lektion. Vi ska skriva en insändare. Jag älskar sånt, bara jag kommer på något som är tillräckligt bra att skriva om. Jag är lite av en perfektionist.

Jag i mina skoterkläder (utan min grymma Muse-hjälm, som ni också måste få se!)
Jackan köpte Eric till mig (jättemycket nedsatt pris!) och täckbyxorna är min brors gamla, som han inte ens visste att han ägde.

Yesterdays photo session

Jag lägger upp några bilder från gårdagens fotosession, i all enkelhet. Min bror, Erik Stubbfält, är fotograf till samtliga bilder.

Trettio minusgrader

Det har varit -30 grader ute hela dagen, så jag har haft en riktig inne-mys-dag idag. Jag steg upp redan vid 9, avnjöt en stor kopp varm choklad med grädde i och några limpmackor med ost på. Sen hann jag se nästan hela Twilight-filmen innan mamma kom hem. Hon har börjat jobba idag och kom hem för att äta lunch. Under eftermiddagen och kvällen har jag och Erik fotat, jag och mamma har bakat supergoda smörstjärnor och alla tre har tittat på gamla diabilder. Stina kom hit och vi gjorde ett tappert försök att bränna Twilight till henne, men stackaren fick åka hem utan film. Det har varit en väldigt lugn och skön dag. Den är alldeles strax slut, och en ny dag börjar. En dag full av möjligheter! Just nu känns det bara skönt att vara lite trött, jag vet att jag kommer sova gott.

Sov gott, ni med.

I hjärtat

Och då sa Eric (som svar på det jag skrev igår kväll) att:
"Jag sparar våra fina stunder i den finaste asken i världen - hjärtat. Om du tänker efter så gör du nog också det."

Så sant, så sant. Det gör jag också, fast jag inte tänkte på det.

18 oktober 2009

Eric

Jag skulle vilja spara alla våra fina stunder i en ask och kunna plocka fram dem när jag vill. Tänk vad många askar det skulle bli, så otroligt mycket fint som vi upplever tillsammans, du och jag.

Min vän Stina

Stina var här igår. Eftersom vi inte träffas så ofta nu när jag går skola i Luleå så har vi alltid jättemycket att prata om när vi träffas. Orden bara sprutar ut en lång stund, det känns som att vi måste "prata av oss" innan vi gör något annat.

Jag vet inte vad min tid i grundskolan i Vidsel hade varit utan Stina, det var så självklart att hon fanns där.

30 oktober 2008

Stina, vi borde ta nya bilder på oss :-)

Glorious

Idag har jag roat mig med att hoppa runt i snön tillsammans med kameran och Tello i 23 minusgrader.

Glorious - Muse

Ett löfte och ett rekord

Jag bestämde just (även om det är den 4 januari idag) att jag har ett nyårslöfte: att fota mer år 2010 än jag gjorde år 2009. Jag räknade just ut att jag plockade fram kameran i genomsnitt ungefär var tionde dag under år 2009. Jag satsar på en gång i veckan under 2010.

Jag ångrar innerligt att jag inte bad någon fota mig och Eric varken på julafton eller på nyårsafton, när vi var så finklädda och allt, men här har vi en bild som Johan tog i fredags. Eric ser ut som om han just ätit en citron, hihi!

Eric och jag

En annan sak som jag vill upplysa er om är att jag har slagit personligt bloggrekord år 2009. Jag har skrivit hela 290 inlägg, jämfört med år 2008 då jag bara skrev 180 inlägg - vilket i och för sig inte heller är så "bara" eftersom det innebär ett genomsnitt på ett inlägg varannan dag. 2009 låg genomsnittet på 1,25 inlägg per dag! Är inte det värt en applåd? Jag tänker inte avlägga några nyårslöften när det gäller mängden bloggande. Eller jo, möjligtvis att jag ska dra ner lite på det. Ett inlägg om dagen räcker gott och väl, annars finns det risk för att jag bara skriver en massa strunt om vad jag har gjort under dagen. Mer tankar och bilder 2010 alltså.

Bilresa 1 januari

Crazy Frog hänger alltid med!

Eric och Johan hjälptes åt att rita ett hjärta på rutan.

Jag och Eric ritade en finfin gubbe!

Full rulle

Nyårsafton var väldigt trevlig med god mat, spel och fyrverkerier. På nyårsdagen hälsade vi på Krister och Elin på Hertsön och igår var jag på skoterkurs i Älvsbyn hela dagen, från nio på morgonen till sju på kvällen. Nu kör jag äntligen skoter lagligt! Niklas, Eva, Erica och Marcus var här på kvällen och det var full rulle med Rock Band och annat. Det har faktiskt varit ganska "speedat" här i Hollsvattnet i flera dagar med gäster och så vidare, även idag. Tvärt emot hur vi har det hemma hos oss, kul med lite omväxling! Imorgon ska jag till pappa. Men nu ska jag skutta iväg till stallet och ta en ridtur med Lalle!