I torsdags var jag ensam hemma hos Nordbergs en stund på kvällen. Eric, Johan och Camilla hade åkt till Älvsbyn för att träna, Thomas och Robin var och handlade och jag hade bestämt mig för att promenera över till Matilda och vara där ett tag. En liten stund innan jag skulle gå hemifrån hörde jag hundarna skälla som galningar, de lät riktigt arga. Och när de bara fortsatte att skälla och skälla så gick jag fram till ytterdörren. För ett ögonblick tittade två rävögon rakt på mig, innan räven försvann över gårdsplanen fort som attan. En minut senare var hundarna knäpptysta och allt var precis som vanligt igen. Jag spanade efter räven när jag gick till Matilda, men antingen hade den redan hunnit långt in i skogen eller så satt den bakom något träd och tittade på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar