Jag gör oftast inte så mycket väsen av mig, jag är inte en person som syns och hörs. Jag är lite blyg och slösar inte ord i onödan. Ibland föredrar jag att vara ensam, men det betyder inte att jag alltid vill vara det. Jag använder inte större delen av mina pengar till kläder och smink, prioriterar helst annat. Jag dricker inte, röker inte, är inte överdrivet "tjejig" och gillar inte ytlighet. Jag är inte en sån som glider omkring och plockar på mig nya kompisar som om de vore frukt eller något.Ibland får jag för mig att folk tycker att jag verkar tråkig och anspråkslös. Varför? Varför skulle jag vara det? Och varför skulle jag vilja vara som alla andra?
jag var inte ensam
jag är inte ensam nu
vi känner varandra
genom tusen fenomen
Järnvägsspår - Lars Winnerbäck
2 kommentarer:
Jag förstår de där tankarna, och jag har nog känt samma sak ett par gånger.
Väldigt oftast, och av många, förväntas man vara på ett visst sätt.
Jag tycker inte om det. Kanske för att jag är rätt bekväm av mig, och tycker om att göra saker på mitt sätt. Och jag tror nog att du också är en sån person så.. Just keep it up? (:
Du är stark och klok som är dej själv. Det är det enda som håller i längden, att vara ärlig både mot sej själv och mot andra.
Spekulera inte i vad folk tycker, strunta i det, för du vet vem och vad du är.
Funderar på hur din text skulle se ut om du "vände" den genom att ta bort alla "inte" och gjorde den positiv.
Skicka en kommentar