Nu när jag jobbar kl 11-18 används mina lediga timmar på ett sätt som känns ovant. Det känns som att jag knappt har några lediga timmar alls. Dagens första timmar används till att varva upp och dagens sista timmar till att varva ner, däremellan jobbar jag. Jag hinner inte göra så överdrivet mycket annat. Jag vet inte om det passar mig eller inte - förmodligen inte, vilket får mig att undra vilket slags jobb som egentligen skulle passa mig bäst - men jag gillar jobbet och Skogsälvan är kanon! Och så kommer jag ju att vara ledig några dagar då och då. Faktiskt så är det mest min rygg som tar stryk av det här. Den känns öm, stel och konstig. Jag tror inte att jag kommer att göra någon längre karriär inom restaurang- och värdshusbranshen, men jag ser det definitivt som en bra erfarenhet! En personlig utveckling, framför allt med tanke på hur mycket nytt folk jag träffar.
Jag tänker så otroligt mycket och det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mig av. Varje kväll skulle jag kunna fylla sida efter sida med alla mina funderingar, men tyvärr är det varken något jag hinner med eller prioriterar. Tankarna får fortsätta trängas i mitt huvud, tills vidare.
tisdag 29 juni 2010
måndag 28 juni 2010
Min födelsedag
I morse åkte mina favoriter (Eric, Erik och Johan + Ida, Julia och Louise) iväg till Nausta för att leta skrot i en vecka. Jag, Erik och Eric gjorde det förra året och jag hade så hemskt gärna velat följa med i år också, men eftersom jag jobbar på Skogsälvan så går det inte. Nausta är ett av mina favoritställen på jorden och även om skrotletningsjobbet är slitsamt så är det ett minne för livet. Jag har mer eller mindre haft det i baktankarna hela tiden, och tänkt att "jag kaaanske kan följa med ändå...". Jag har faktiskt inte lyckats släppa det förrän idag, när de åkte iväg. Eller, för att säga hela sanningen så släppte jag det inte då heller, utan kom på mig själv med att tänka "men det kaaanske fortfarande går...". Dumma, korkade jag. Men det kändes så fruktansvärt tomt och tråkigt när de hade åkt härifrån.
Nu, efter en arbetsdag på Skogsälvan känns det faktiskt mycket bättre! Min hjärna är fullproppad med information om olika maträtter, priser, kassaapparater och hundra andra saker. Vi har haft mycket kunder idag och det har varit så fint väder! Vi har välkomnat fyra kaniner till gården och bakat gott fika. Jag har jobbat med Åsa, som jobbar heltid på Skogsälvan. Utöver det vet jag faktiskt inte vad jag ska berätta om arbetsdagen. Den har varit bra, och nu är jag trött i kroppen. Jag jobbar imorgon också, sen är jag ledig till på lördag.
Och som rubriken lyder så fyller jag år idag! Jag och min tvillingbror har nu uppnått en ålder av 17, så tillsammans är vi 34 :-) hurra för oss! Jag är så glad över de fina presenterna som jag har fått!
Nu, efter en arbetsdag på Skogsälvan känns det faktiskt mycket bättre! Min hjärna är fullproppad med information om olika maträtter, priser, kassaapparater och hundra andra saker. Vi har haft mycket kunder idag och det har varit så fint väder! Vi har välkomnat fyra kaniner till gården och bakat gott fika. Jag har jobbat med Åsa, som jobbar heltid på Skogsälvan. Utöver det vet jag faktiskt inte vad jag ska berätta om arbetsdagen. Den har varit bra, och nu är jag trött i kroppen. Jag jobbar imorgon också, sen är jag ledig till på lördag.
Och som rubriken lyder så fyller jag år idag! Jag och min tvillingbror har nu uppnått en ålder av 17, så tillsammans är vi 34 :-) hurra för oss! Jag är så glad över de fina presenterna som jag har fått!
Midsommarhelgen
Midsommarhelgen har varit helt fantastisk! På torsdag kväll serverade jag en tre rätters middag på Skogsälvan, och när jag kom hem höll jag på att svimma av lycka när Eric plötsligt stod i min hall utan att jag visste att han hade kommit dit! Fredagen började jag, Eric och Erik med frukost på mammas altan och jag unnade mig en lugn stund i hammocken. Efter midsommarmiddagen kom Stina till oss och vi fyra åt jordgubbar med glass, spelade kort och kubb. På lördagen övningskörde jag med pappa, vi åt tårta i Bredsel (förskottsfirande av min och Eriks födelsedag), spelade tennis (jag, Eric, Erik, Stina), åt supergod middag och såg filmen "Saving Private Ryan". På söndagen fikade jag, Erik, mamma och pappa på Café Egenvispat i Bredsel för att fira min och Eriks födelsedag en dag i förväg (eftersom Erik inte är hemma idag, 28 juni). På kvällen kom Johan till oss och jag, Eric, Johan, Stina och Jonas spelade tennis. Efter det åt vi mackor och drack té och somnade gott.
torsdag 24 juni 2010
Jag vill, men jag måste inte
Min första arbetsdag på Skogsälvan var i tisdags. Jag och Annelie städade två stugor, planterade en massa blommor och bakade en cheesecake med björnbär och hallon i. Allt blev väldigt lyckat! Mamma gjorde palt till middag den dagen, och sen spelade jag tennis med Erik, Stina och Oskar. Ett bra avslut på en bra dag!
Igår följde jag med mamma till Piteå. Vi kom dit på morgonen och åkte därifrån på eftermiddagen. Mamma klippte sig och valde ut två par nya glasögon. Själv var jag smakråd, och när jag inte var det så strosade jag bara runt på stan. På väg hem från Piteå stannade vi hos Ida i Älvsbyn. Vi blev bjudna på fika och sedan tog vi med oss Ida till Vidsel. Jag och Ida ägnade kvällen åt att fotografera i Storforsen och spela kort hemma vid köksbordet. Det blev en väldigt trevlig kväll och jag var alldeles slut när jag gick och lade mig vid 12, efter att ha varit vaken sedan 6 på morgonen.
Idag åt jag och mamma frukost på altanen. Mammas hembakta mjukkaka, varm choklad och digestivekex - vilken dunderfrukost! Efter det har jag mest roat mig med att ligga och sola på gräsmattan och läst om midsommarbufféer, sommarklänningar och (självklart) Victoria & Daniel i mammas tidningar. En och annan novell läste jag också. Otroligt avkopplande! Snart kommer min bror hem från jobbet och jag funderar på att baka en cheesecake. Ikväll ska jag servera en tre rätters middag på Skogsälvan och när jag kommer hem har förhoppningsvis min älskade Eric kommit hit med sitt pick och pack. Han ska vara hos mig hela helgen och det ska bli så superduperroligt och mysigt att ha honom här hemma hos oss, i lugnet.
Det känns verkligen som att jag använder min lediga tid till helt rätt saker. De senaste dagarna har varit kanonbra - och fler blir det! Den där "måste-känslan" försvinner sakta men säkert. Jag börjar känna att jag gör saker för att jag vill, inte för att jag måste. Idag har jag tänkt att jag faktiskt vill bättra på min solbränna, men jag måste inte. Och jag måste inte baka en cheesecake, men jag vill göra det. Detta är något som jag behöver tänka på hela tiden, för så länge jag har det i tankarna så mår jag mycket bättre.
Igår följde jag med mamma till Piteå. Vi kom dit på morgonen och åkte därifrån på eftermiddagen. Mamma klippte sig och valde ut två par nya glasögon. Själv var jag smakråd, och när jag inte var det så strosade jag bara runt på stan. På väg hem från Piteå stannade vi hos Ida i Älvsbyn. Vi blev bjudna på fika och sedan tog vi med oss Ida till Vidsel. Jag och Ida ägnade kvällen åt att fotografera i Storforsen och spela kort hemma vid köksbordet. Det blev en väldigt trevlig kväll och jag var alldeles slut när jag gick och lade mig vid 12, efter att ha varit vaken sedan 6 på morgonen.
Idag åt jag och mamma frukost på altanen. Mammas hembakta mjukkaka, varm choklad och digestivekex - vilken dunderfrukost! Efter det har jag mest roat mig med att ligga och sola på gräsmattan och läst om midsommarbufféer, sommarklänningar och (självklart) Victoria & Daniel i mammas tidningar. En och annan novell läste jag också. Otroligt avkopplande! Snart kommer min bror hem från jobbet och jag funderar på att baka en cheesecake. Ikväll ska jag servera en tre rätters middag på Skogsälvan och när jag kommer hem har förhoppningsvis min älskade Eric kommit hit med sitt pick och pack. Han ska vara hos mig hela helgen och det ska bli så superduperroligt och mysigt att ha honom här hemma hos oss, i lugnet.
Det känns verkligen som att jag använder min lediga tid till helt rätt saker. De senaste dagarna har varit kanonbra - och fler blir det! Den där "måste-känslan" försvinner sakta men säkert. Jag börjar känna att jag gör saker för att jag vill, inte för att jag måste. Idag har jag tänkt att jag faktiskt vill bättra på min solbränna, men jag måste inte. Och jag måste inte baka en cheesecake, men jag vill göra det. Detta är något som jag behöver tänka på hela tiden, för så länge jag har det i tankarna så mår jag mycket bättre.
måndag 21 juni 2010
Dagarna i korthet
I fredags drog jag upp en regnbåge på 1 kg i Svarttjärn.
I lördags åkte jag till Hollsvattnet i regnet, tittade på det kungliga bröllopet på tv, spelade Geni och biljard med Eric, Johan, Robin och Marcus, såg film och lät timmarna flyta på.
I söndags promenerade jag och Eric med hundarna, sköt med hagelgeväret, spelade hockeyspel med Johan och Marcus och tränade sedan karate i Älvsbyn på kvällen.
I morse for Eric iväg till jobbet, medan jag somnade om. Sen red jag ut barbacka på Lalle i det underbara vädret och bara kände lugnet sprida sig i hela kroppen. Världens bästa terapi ;-)
Och nu är jag tillbaka i Vidsel och laddar inför morgondagen, då jag ska jobba på Skogsälvan.
I lördags åkte jag till Hollsvattnet i regnet, tittade på det kungliga bröllopet på tv, spelade Geni och biljard med Eric, Johan, Robin och Marcus, såg film och lät timmarna flyta på.
I söndags promenerade jag och Eric med hundarna, sköt med hagelgeväret, spelade hockeyspel med Johan och Marcus och tränade sedan karate i Älvsbyn på kvällen.
I morse for Eric iväg till jobbet, medan jag somnade om. Sen red jag ut barbacka på Lalle i det underbara vädret och bara kände lugnet sprida sig i hela kroppen. Världens bästa terapi ;-)
Och nu är jag tillbaka i Vidsel och laddar inför morgondagen, då jag ska jobba på Skogsälvan.
torsdag 17 juni 2010
Finemang!
Idag har vi hämtat hem pappa från sjukhuset. Det är så skönt att han är hemma igen! Och när vi ändå var i Piteå passade vi på att fika rejält och gå runt på stan ett tag. Jag klippte mig och blev jättenöjd! När vi kom hem roade jag och Erik oss med att köra runt på tomten med Mercedes-jeepen. Vi har stor tomt, bara så att ni vet. Man hinner växla upp till både 2:an och 3:an om man så vill, och så finns det många knepiga ställen att träna till exempel backning och vändning på.
Ikväll har jag varit och hälsat på Inger och hennes hästar i Sörstrand. Åh, vad roligt det var att få träffa dem igen, alla fyra! Inger, Amie, Fame och Chifen. Jag har inte varit där sedan förra sommaren, och Chifen har verkligen växt med en rasande fart sedan dess!
Imorgon har jag två roliga saker inplanerade:
1. Övningsköra.
2. Fiska på Storforsens Sportfiskeklubbs sommarpremiär med Erik.
Det blir en kanondag! Och till er som undrar om jag fortfarande har tråkigt för att jag är ledig, så är svaret nej :-)
Ikväll har jag varit och hälsat på Inger och hennes hästar i Sörstrand. Åh, vad roligt det var att få träffa dem igen, alla fyra! Inger, Amie, Fame och Chifen. Jag har inte varit där sedan förra sommaren, och Chifen har verkligen växt med en rasande fart sedan dess!
Imorgon har jag två roliga saker inplanerade:
1. Övningsköra.
2. Fiska på Storforsens Sportfiskeklubbs sommarpremiär med Erik.
Det blir en kanondag! Och till er som undrar om jag fortfarande har tråkigt för att jag är ledig, så är svaret nej :-)
onsdag 16 juni 2010
16 juni
Det har varit en väldigt annorlunda dag idag. Jag vaknade av att Carina ringde och berättade att pappa var på väg med ambulans till Piteå. De trodde att han hade fått magsår. Och jag kan lova er att det var omöjligt att somna om efter det telefonsamtalet. Jag blev väldigt skärrad. Så allt blev upp och ner ett tag, innan jag samlade mig. Jag blev tillsagd att inte oroa mig, så jag försökte så gott jag kunde.
Dagen fick trots allt en riktigt bra vändning när Julia kom hit! Hon har varit här i princip hela dagen och det har varit så roligt, för det var så länge sedan jag träffade henne senast. Vi har strosat omkring i Storforsen, ätit lunch i kaffestugan, suttit och spelat piano och gitarr hemma hos mamma, promenerat ner till älven, ätit glass och bara umgåtts. Det var nog precis vad jag behövde idag, för att inte oroa mig för mycket för pappa.
Så jag har Julia att tacka för sällskapet, och för en bra dag!
Igår tog jag över 200 bilder i Storforsen! Inte bara på själva forsen då, utan på allt möjligt. Så småningom ska jag välja ut de allra bästa bilderna och lägga upp dem i bloggen. Här kommer i alla fall en bild, tills vidare.
Dagen fick trots allt en riktigt bra vändning när Julia kom hit! Hon har varit här i princip hela dagen och det har varit så roligt, för det var så länge sedan jag träffade henne senast. Vi har strosat omkring i Storforsen, ätit lunch i kaffestugan, suttit och spelat piano och gitarr hemma hos mamma, promenerat ner till älven, ätit glass och bara umgåtts. Det var nog precis vad jag behövde idag, för att inte oroa mig för mycket för pappa.
Så jag har Julia att tacka för sällskapet, och för en bra dag!
Igår tog jag över 200 bilder i Storforsen! Inte bara på själva forsen då, utan på allt möjligt. Så småningom ska jag välja ut de allra bästa bilderna och lägga upp dem i bloggen. Här kommer i alla fall en bild, tills vidare.
Leendet du sänder ut vänder åter till dig
Igår kväll, efter att jag hade klämt ur mig allt det där om hur tråkigt det är att vara ensam hemma och hur fega vi svenskar är, kände jag mig så dyster. Jag fastnade i de där tankarna och halkade in på flera andra tråkiga saker när jag ändå var igång. Och visst hoppades jag att någon skulle svara på det jag hade skrivit, men eftersom jag av erfarenhet har lärt mig att inte hoppas på för mycket var jag ärligt talat ganska inställd på att det skulle bli precis som vanligt: ingen kommenterar, eller så kommenterar bara precis de som alltid brukar kommentera (ni ska absolut inte ta illa upp nu, för det är ni, mina guldklimpar, som får mig att fortsätta skriva!).
När klockan närmade sig tolv och jag hade borstat tänderna, öppnade jag locket på datorn för att kolla bloggen en sista gång innan jag hoppade i säng. Och vad skådar jag? Jo, jag har fått en kommentar, och inte vilken kommentar som helst!
"Det var himla sant det du skrev, så nu stiger jag ut från den bubblan som Sverige annars håller stängd - och skriver hej! Jag är en av dina läsare och har varit det ett tag, sen jag ramlade över dina bilder på Pixbox :-) Jag tyckte då att du tog väldigt fina bilder, och när jag började läsa din blogg tyckte jag även du var väldigt språkbegåvad och fortsatte att läsa :-D Kram! /Sofie"
Fattar ni hur glad jag blev? Hon, Sofie, tog steget ut ur bubblan och skrev hej - till mig! Det är just det här jag pratar om, som vi behöver mer av i Sverige! Att hon dessutom kunde beskriva mig som person på ett väldigt träffsäkert sätt, genom att bara ha följt min blogg och aldrig träffat mig i verkligheten, var ju helt fantastiskt! Ni måste bara få läsa det:
"Jag måste nog säga att jag fått uppfattningen om att du är klok och insiktsfull, att du går din egen väg i livet och inte kastar bort ditt liv på alkohol och sådant, som många andra ungdomar gör. Att du är en livsnjutare. Att du kanske vill göra alla nöjda och glada, och ibland kanske glömmer bort dig själv. Och att du har ganska höga krav på dig själv."
Mitt i prick. Gissa om jag satt och log för mig själv. Sånt här blir jag glad av! Jag har nått ut till någon, som i sin tur har sugit åt sig mina ord och vill hoppa ut ur den okända bubblan för att "bli en person" för mig.
När klockan närmade sig tolv och jag hade borstat tänderna, öppnade jag locket på datorn för att kolla bloggen en sista gång innan jag hoppade i säng. Och vad skådar jag? Jo, jag har fått en kommentar, och inte vilken kommentar som helst!
"Det var himla sant det du skrev, så nu stiger jag ut från den bubblan som Sverige annars håller stängd - och skriver hej! Jag är en av dina läsare och har varit det ett tag, sen jag ramlade över dina bilder på Pixbox :-) Jag tyckte då att du tog väldigt fina bilder, och när jag började läsa din blogg tyckte jag även du var väldigt språkbegåvad och fortsatte att läsa :-D Kram! /Sofie"
Fattar ni hur glad jag blev? Hon, Sofie, tog steget ut ur bubblan och skrev hej - till mig! Det är just det här jag pratar om, som vi behöver mer av i Sverige! Att hon dessutom kunde beskriva mig som person på ett väldigt träffsäkert sätt, genom att bara ha följt min blogg och aldrig träffat mig i verkligheten, var ju helt fantastiskt! Ni måste bara få läsa det:
"Jag måste nog säga att jag fått uppfattningen om att du är klok och insiktsfull, att du går din egen väg i livet och inte kastar bort ditt liv på alkohol och sådant, som många andra ungdomar gör. Att du är en livsnjutare. Att du kanske vill göra alla nöjda och glada, och ibland kanske glömmer bort dig själv. Och att du har ganska höga krav på dig själv."
Mitt i prick. Gissa om jag satt och log för mig själv. Sånt här blir jag glad av! Jag har nått ut till någon, som i sin tur har sugit åt sig mina ord och vill hoppa ut ur den okända bubblan för att "bli en person" för mig.
måndag 14 juni 2010
Här är jag, var är du?
Här om dagen insåg jag att jag är ledig de två första sommarlovsveckorna, medan de flesta andra jobbar. Mamma, pappa, Erik, Eric, Stina... Och där tog min vänskapskrets slut! Haha, nej men det känns som att alla jobbar. Och jag funderade inte särskilt mycket på det tidigare, tänkte nog att det kunde bli skönt att vara ensam hemma och ta det lugnt.
Men nu när den första dagen har gått, har jag ändrat uppfattning om saken. Just nu känns det rent av skittråkigt. Det beror nog visserligen ganska mycket på vädret, eftersom det har regnat hela dagen. Men jag tycker att det är så tråkigt att vara ensam hemma. Blä. Och ja, mamma, när du läser det här så kommer du säga att jag behöver ha tråkigt, men jag håller inte med. Inte just nu.
Jag tycker inte om att göra som många andra och skriva på Facebook "vill någon hitta på något någon dag?", men det är just det jag gör nu. Och jag vet inte vilka som läser min blogg, men jag blir jätteglad om ni hör av er någon gång, istället för att bara vara en av de okända och intetsägande siffrorna i besöksstatistiken. För det finns väl en anledning till att ni läser min blogg? Ni kanske tycker att jag skriver bra och kloka saker, eller så är ni bara allmänt intresserade av mitt liv. Det vet ju jag lika lite som jag vet vilka ni är. Vissa av er kanske bara vill gömma er bland alla statistiksiffror och vara "en i mängden", som läser texterna men aldrig kommenterar. Det ett fritt val i ett fritt land. Men kom bara ihåg att jag blir glad av att få en liten textrad någon gång ibland. Eller ett telefonsamtal, eller ett sms, eller ett mail. Om jag är "hon där, som verkar trevlig", fortsätter ni då bara att läsa min blogg utan att någonsin visa att ni finns? Det är ganska fegt, och jag beter mig själv likadant, men på det viset får vi aldrig veta vad vi går miste om, eller hur?
Vi är så tråkiga i Sverige - ja, visserligen i andra länder också, men Sverige är ett lysande exempel. Vi pratar helst inte med människor vi inte känner, om vi inte är tvungna. När vi kliver in på bussen sätter vi oss aldrig bredvid den där personen som verkar så trevlig, vi sätter oss hellre ensam, mest för att vi inte vågar något annat. Vad har vi egentligen att förlora? Personen i fråga kanske blir förvånad, men säkert glatt överraskad. Det skulle jag ha blivit.
Men där sitter vi, för oss själva, iakttar andra och önskar att någon gav oss det där leendet som skulle förgylla vår dag. Eller att vi själva kunde förgylla någon annans dag med ett leende. Att någon skulle visa omtanke, eller att vi själva skulle våga visa någon annan det. Vi vet inte vad vi går miste om.
Ja, det var väl allt jag hade att säga just nu. Jag tycker att ni ska fundera på saken och säga om ni håller med mig eller inte.
Men nu när den första dagen har gått, har jag ändrat uppfattning om saken. Just nu känns det rent av skittråkigt. Det beror nog visserligen ganska mycket på vädret, eftersom det har regnat hela dagen. Men jag tycker att det är så tråkigt att vara ensam hemma. Blä. Och ja, mamma, när du läser det här så kommer du säga att jag behöver ha tråkigt, men jag håller inte med. Inte just nu.
Jag tycker inte om att göra som många andra och skriva på Facebook "vill någon hitta på något någon dag?", men det är just det jag gör nu. Och jag vet inte vilka som läser min blogg, men jag blir jätteglad om ni hör av er någon gång, istället för att bara vara en av de okända och intetsägande siffrorna i besöksstatistiken. För det finns väl en anledning till att ni läser min blogg? Ni kanske tycker att jag skriver bra och kloka saker, eller så är ni bara allmänt intresserade av mitt liv. Det vet ju jag lika lite som jag vet vilka ni är. Vissa av er kanske bara vill gömma er bland alla statistiksiffror och vara "en i mängden", som läser texterna men aldrig kommenterar. Det ett fritt val i ett fritt land. Men kom bara ihåg att jag blir glad av att få en liten textrad någon gång ibland. Eller ett telefonsamtal, eller ett sms, eller ett mail. Om jag är "hon där, som verkar trevlig", fortsätter ni då bara att läsa min blogg utan att någonsin visa att ni finns? Det är ganska fegt, och jag beter mig själv likadant, men på det viset får vi aldrig veta vad vi går miste om, eller hur?
Vi är så tråkiga i Sverige - ja, visserligen i andra länder också, men Sverige är ett lysande exempel. Vi pratar helst inte med människor vi inte känner, om vi inte är tvungna. När vi kliver in på bussen sätter vi oss aldrig bredvid den där personen som verkar så trevlig, vi sätter oss hellre ensam, mest för att vi inte vågar något annat. Vad har vi egentligen att förlora? Personen i fråga kanske blir förvånad, men säkert glatt överraskad. Det skulle jag ha blivit.
Men där sitter vi, för oss själva, iakttar andra och önskar att någon gav oss det där leendet som skulle förgylla vår dag. Eller att vi själva kunde förgylla någon annans dag med ett leende. Att någon skulle visa omtanke, eller att vi själva skulle våga visa någon annan det. Vi vet inte vad vi går miste om.
Ja, det var väl allt jag hade att säga just nu. Jag tycker att ni ska fundera på saken och säga om ni håller med mig eller inte.
söndag 13 juni 2010
Funderingar
Det är nu, när alla andra har gått och lagt sig, som jag börjar fundera över saker och ting. Verkligen fundera, alltså. Jag funderar över hur allt är, om det är bra eller dåligt, varför det är så, hur det hade kunnat vara och hur det kommer att bli. Långt ifrån allt går att svara på. Men som den funderare jag är så funderar jag vidare. Det är väl just det man gör när man inte får några svar - man funderar i all oändlighet.
11 juni
Bilder från Johans och Robins skolavslutning i torsdags.
Jag och Eric var på plats!
Johan och Robin, stiliga grabbar!
Eric fick känna sig lite macho för en stund!
Mina favoriter!Thomas, Camilla, Johan, Robin och Eric.
måndag 7 juni 2010
Veckan som har gått
Sommarlovet börjar om några dagar och den senaste veckan har varit lugn och skön. På onsdag kväll följde jag med när Eric och Johan skulle övningsskjuta på skjutbanan. Jag fick också prova skjuta med Erics 30-06. Senare for jag, Eric och Johan ut med båten på sjön och fiskade. Jag fick två gäddor och Eric fick tre. På torsdagen var jag ledig från skolan och tog sovmorgon till tio. Sen läste jag "Så länge vi båda andas" i väntan på att det skulle sluta regna, så att jag kunde rida ut. När det slutade regna gick jag till stallet och gjorde i ordning Lalle, och precis när jag red iväg så började det förstås regna igen. Men jag struntade i det och red ändå precis lika långt som jag hade tänkt från början. Regnet öste ner hela tiden, men det var faktiskt riktigt härligt! På kvällen städade vi dojon (träningslokalen) med karateklubben och sen åkte jag hem till mamma i Vidsel.
På fredagen hämtade jag min moped i Bredsel och åkte med mamma till Älvsbyn för att handla. Vi överraskade Eric när han kom med bussen, vilket höll på att gå åt helskotta, eftersom han klev av på "fel" ställe. På kvällen såg vi högstadiets musikal (Peter Pan), gjorde i ordning lite grejer inför lördagen och såg filmen "Cast Away".
På lördag förmiddag körde jag, Eric och Jonas upp till Stortjärn med våra mopeder för att fiska. Det var svinkallt och blåste massor. Mopedfärden tog ganska lång tid eftersom det är 2 mil dit, så när vi kom fram var vi ganska nedkylda. Just när vi ställde oss på bryggan för att börja kasta, kom en hagelskur. Och det blåste storm! Vi fiskade tappert i en halvtimme innan vi gjorde upp eld inne i stugan och satte oss där. När vi kände oss lite varmare körde vi hemåt, den här gången i regn. Självklart regnade det ända tills vi svängde in i Vidsel. På eftermiddagen åkte jag och Eric tillbaka till Hollsvattnet för att fira Robin, Johan och Thomas som har fyllt/fyller år. Vi hade många på besök, åt jättegott fika och hade jättetrevligt!
På söndagen åkte jag, Eric, Robin och Wille ut med båten på sjön och fiskade. Vi drog upp gädda efter gädda, men behöll inte alla. Sammanlagt fick vi säkert uppemot 15 stycken! På eftermiddagen red jag ut på Lalle. Vi galopperade uppför halva berget och det måste vara bland det roligaste jag någonsin har gjort! Vi bokstavligt talat flög fram på sandvägen och saktade inte ner förrän vi var framme. Både jag och Lalle var så glada och uppspelta att vi tog en vända till. Jag lät Eric gasa på med fyrhjulingen uppför berget innan jag red dit, eftersom det finns gott om björn där. På kvällen körde vi lite löpträning, jag och Eric. Jag, som är en riktig tävlingsmänniska, blev lite sur på Eric som sprang om mig trots att jag fick försprång. Vi tog tid. Men nästa gång springer vi nog antingen tillsammans eller åt olika håll...
På fredagen hämtade jag min moped i Bredsel och åkte med mamma till Älvsbyn för att handla. Vi överraskade Eric när han kom med bussen, vilket höll på att gå åt helskotta, eftersom han klev av på "fel" ställe. På kvällen såg vi högstadiets musikal (Peter Pan), gjorde i ordning lite grejer inför lördagen och såg filmen "Cast Away".
På lördag förmiddag körde jag, Eric och Jonas upp till Stortjärn med våra mopeder för att fiska. Det var svinkallt och blåste massor. Mopedfärden tog ganska lång tid eftersom det är 2 mil dit, så när vi kom fram var vi ganska nedkylda. Just när vi ställde oss på bryggan för att börja kasta, kom en hagelskur. Och det blåste storm! Vi fiskade tappert i en halvtimme innan vi gjorde upp eld inne i stugan och satte oss där. När vi kände oss lite varmare körde vi hemåt, den här gången i regn. Självklart regnade det ända tills vi svängde in i Vidsel. På eftermiddagen åkte jag och Eric tillbaka till Hollsvattnet för att fira Robin, Johan och Thomas som har fyllt/fyller år. Vi hade många på besök, åt jättegott fika och hade jättetrevligt!
På söndagen åkte jag, Eric, Robin och Wille ut med båten på sjön och fiskade. Vi drog upp gädda efter gädda, men behöll inte alla. Sammanlagt fick vi säkert uppemot 15 stycken! På eftermiddagen red jag ut på Lalle. Vi galopperade uppför halva berget och det måste vara bland det roligaste jag någonsin har gjort! Vi bokstavligt talat flög fram på sandvägen och saktade inte ner förrän vi var framme. Både jag och Lalle var så glada och uppspelta att vi tog en vända till. Jag lät Eric gasa på med fyrhjulingen uppför berget innan jag red dit, eftersom det finns gott om björn där. På kvällen körde vi lite löpträning, jag och Eric. Jag, som är en riktig tävlingsmänniska, blev lite sur på Eric som sprang om mig trots att jag fick försprång. Vi tog tid. Men nästa gång springer vi nog antingen tillsammans eller åt olika håll...
Recensioner
Min bror Erik har recenserat konserter åt tidningen NSD från Talvatisfestivalen som var i Jokkmokk i helgen. Anvisningarna var tydligen 1500 tecken om Henrik Berggren, 1200 tecken om Invasionen och 800 tecken om Mattias Alkberg, för att det skulle passa in i tidningen. Om ni inte har läst dagens NSD så kan ni läsa på länkarna nedan. Erik är helt grym på att skriva och fota!
Om Henrik Berggren
Om Invasionen
Om Mattias Alkberg
Om Henrik Berggren
Om Invasionen
Om Mattias Alkberg
torsdag 3 juni 2010
Min nya moped!
Jag sålde min röda moped i höstas, för att kunna köpa en skoter till vintern. Nu när vintern tog slut och jag fick sommarjobb på Skogsälvan (samt på grund av ett par andra saker) insåg jag att jag behövde en moped. Så jag lånade lite pengar av "framtids-Åsa" och gav mig ut på jakt efter en ny motordriven kompis. I Boden hittade jag den. En Kymco Agility Race 50, årsmodell -08. Jag är alldeles säker på att vi kommer få många fina stunder tillsammans i sommar!
tisdag 1 juni 2010
Överflöd
Dagarna har rullat på och jag har massor med nya bilder! Alldeles för många för att visa på en gång. Jag har hunnit fota tio gånger under maj månad, vilket är betydligt mer än vanligt. Genomsnittet ligger väl på ungefär fyra gånger i månaden.
Så var ska jag börja? Och vad ska jag berätta?
Flygbilderna över Hollsvattnet har jag inte redigerat än, så dom får ni vänta på. Utöver det har jag bilder från när vi hälsade på mormor i Korpilombolo, en dag i Hollsvattnet, bilder till min film, Xenon och Chantilly, karateklubbens avslutningsfest och min nya moped. Och så har Erik fotat mig och Tello.
Jag antar att jag helt enkelt får bomba bloggen med bilder under de närmaste dagarna!
Och jag ska försöka fota mycket i sommar!
Så var ska jag börja? Och vad ska jag berätta?
Flygbilderna över Hollsvattnet har jag inte redigerat än, så dom får ni vänta på. Utöver det har jag bilder från när vi hälsade på mormor i Korpilombolo, en dag i Hollsvattnet, bilder till min film, Xenon och Chantilly, karateklubbens avslutningsfest och min nya moped. Och så har Erik fotat mig och Tello.
Jag antar att jag helt enkelt får bomba bloggen med bilder under de närmaste dagarna!
Och jag ska försöka fota mycket i sommar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)