Igår kväll, efter att jag hade klämt ur mig allt det där om hur tråkigt det är att vara ensam hemma och hur fega vi svenskar är, kände jag mig så dyster. Jag fastnade i de där tankarna och halkade in på flera andra tråkiga saker när jag ändå var igång. Och visst hoppades jag att någon skulle svara på det jag hade skrivit, men eftersom jag av erfarenhet har lärt mig att inte hoppas på för mycket var jag ärligt talat ganska inställd på att det skulle bli precis som vanligt: ingen kommenterar, eller så kommenterar bara precis de som alltid brukar kommentera (ni ska absolut inte ta illa upp nu, för det är ni, mina guldklimpar, som får mig att fortsätta skriva!).
När klockan närmade sig tolv och jag hade borstat tänderna, öppnade jag locket på datorn för att kolla bloggen en sista gång innan jag hoppade i säng. Och vad skådar jag? Jo, jag har fått en kommentar, och inte vilken kommentar som helst!
"Det var himla sant det du skrev, så nu stiger jag ut från den bubblan som Sverige annars håller stängd - och skriver hej! Jag är en av dina läsare och har varit det ett tag, sen jag ramlade över dina bilder på Pixbox :-) Jag tyckte då att du tog väldigt fina bilder, och när jag började läsa din blogg tyckte jag även du var väldigt språkbegåvad och fortsatte att läsa :-D Kram! /Sofie"
Fattar ni hur glad jag blev? Hon, Sofie, tog steget ut ur bubblan och skrev hej - till mig! Det är just det här jag pratar om, som vi behöver mer av i Sverige! Att hon dessutom kunde beskriva mig som person på ett väldigt träffsäkert sätt, genom att bara ha följt min blogg och aldrig träffat mig i verkligheten, var ju helt fantastiskt! Ni måste bara få läsa det:
"Jag måste nog säga att jag fått uppfattningen om att du är klok och insiktsfull, att du går din egen väg i livet och inte kastar bort ditt liv på alkohol och sådant, som många andra ungdomar gör. Att du är en livsnjutare. Att du kanske vill göra alla nöjda och glada, och ibland kanske glömmer bort dig själv. Och att du har ganska höga krav på dig själv."
Mitt i prick. Gissa om jag satt och log för mig själv. Sånt här blir jag glad av! Jag har nått ut till någon, som i sin tur har sugit åt sig mina ord och vill hoppa ut ur den okända bubblan för att "bli en person" för mig.
3 kommentarer:
Jag tror vi sitter och ler i omgångar, du och jag! För det är precis vad jag gör när jag läser detta :-D
Tror allt att den där bubblan måste spräckas lite oftare, om vi alltid blir bemötta så här bra :-]
Kram!
Hallå där! Har du lite att göra kan du ju alltid komma och hälsa på hästarna... de saknar nog dig... Kram Inger
Det är så fint med kommentarer i bloggen från sådana som annars inte brukar kommentera (eller från bara allmänt nya läsare).
Det är oftast de kommentarerna jag uppskattar mest, när någon liksom.. verkligen besvarar eller kommenterar det jag skriver.
Glädje i små ord, ungefär!
Skicka en kommentar