Fasa

Muse kommer inte till Zinkensdamms IP den 21 juli.
Konserten är inställd på grund av "unforeseen circumstances".

Ge mig en anledning att inte skrika ut min besvikelse.

Snart klar!

Jag har åkt till skolan tidigt idag för att göra klart min film. Egentligen börjar jag klockan 12, men jag har varit här sen 8. Och nu är filmen nästan klar! Snart är allt slit och släp över! Jag satsar på att skriva klart min engelskauppsats i eftermiddag, och sen är i princip allt helt klart. Vi har vanliga lektioner hela nästa vecka också, men jag lär inte behöva göra något hemma då. Och sista veckan ska vi nog mest göra roliga saker. Underbart! Det här blev ett hastigt och lustigt inlägg, för nu måste jag göra det sista på filmen!

7 kyu

Igår tog jag äntligen gult bälte i karate! Jag var den enda som graderade till gult så jag var helt själv på golvet. Jag gav allt och fick väl godkänt av Ted Hedlund. Glädjetårarna fanns där. Jag klarade det, trots att jag varit sjuk så mycket under våren. Och fick dessutom väl godkänt! Åh, vad jag känner mig nöjd med mig själv!

En rastlös själ

Jag håller fast vid det jag skrev i tisdags: skolan är inte till för såna här dagar. Skolan är inte till för såna här veckor, när det är 23 grader i skuggan varenda dag. Det är inte nyttigt att sitta inne när solen skiner ute. Jag blir rastlös och jag vill ut!

I förrgår kväll följde jag, Eric och Johan med Lasse ut och flög i ett litet privatplan. Vi flög från Kallax till Hollsvattnet och jag tog bilder på husen från luften. Det var otroligt häftigt och jag ska lägga ut bilder så att ni får se, någon dag.

Igår gick jag och Johan ner till sjön och badade hundarna och sedan red jag ut i skogen på Lalle. Det var helt underbart ute och 22 grader varmt fast klockan var 8-9 på kvällen. Eric var inte hemma igår kväll och är fortfarande inte det. Han och hans klass har tältat i Selet i natt. De valde verkligen helt rätt dag! Åh, jag hade också velat tälta med klassen.

Idag ska jag gå hem till Erik efter skolan. Jag ska på träningsläger med Ted Hedlund (Sveriges högst graderade i karate) klockan 6 ikväll, så jag ska vara hos Erik tills dess. Men jag funderar starkt på att gå ner till Gültzaudden och steka ett tag.

Och imorgon ska jag gradera till gult bälte. Jag vill bara göra bort det nu! Jag vill bara att det ska bli helg och att vädret ska fortsätta vara lika fint då! Enligt väderprognoserna ska det dock inte bli som jag hoppas. Tänk om den här veckan skulle vara årets finaste sommarvecka och den gick åt till att vara på skolan?!

Försommar

Sommarvärmen kom som en chock i år. Från långkalsonger till shorts över en natt, nästan. Knäppt. Och samtidigt blir jag så galet glad, för det här är precis vad jag har längtat efter! Sol och värme. Jag vill inte sitta inne och missa allt. Jag vill gå ut och andas in sommaren, solen, värmen och ljuset. Jag vill suga in allt och behålla det i lungorna. Låta det sprida sig i hela kroppen. Bli varm. Lysa. Skratta. Leva.

Skolan är helt enkelt inte till för såna här dagar.

En bild på mig, som egentligen är till för filmen jag gör i medieproduktion A.

Gnagarparty

Onsdagen, torsdagen och fredagen tillbringade jag, Erik och mamma hos mormor i Korpilombolo. Igår kväll kom jag tillbaka till Hollsvattnet, och idag har vi haft en kanondag! 25 grader i skuggan och strålande sol. Tydligen har jag missat två likadana dagar medan jag var i Korpis, där det inte var lika varmt. Jag tog ju för guds skull med mig långkalsongerna dit! Visserligen behövde jag dem inte, men ändå...

Så dagen har rullat på och vi har cyklat, solat, promenerat med hundarna, ätit grillat, spelat Uno och svalkat oss i fartvinden på fyrhjulingen. Framåt kvällen blev det bestämt att vi skulle ut och jaga bäver. Det blev tredje gången för mig. Jag och Eric satt på ett eget pass och Thomas och Johan satt på ett annat. Det var helt underbart ute och hela tjärnen bubblade av liv. Fåglar, grodor, insekter, fiskar - alla djur verkade njuta av livet.

Efter en stund fick vi syn på ännu ett djur som verkade njuta av livet. En bäver kom simmande över tjärnen. Den klättrade upp på land mitt emellan stället där vi satt och stället där Thomas och Johan satt. Sedan gled den ner i vattnet igen och simmade rakt mot oss. Efter att ha anat något, tjugo meter ifrån oss, vände bävern och tänkte simma tillbaka. Då kom det dödande skottet.

Eftersom Eric sköt den ute i vattnet, fick Camilla komma med ett fiskespö som vi vevade in den till land med. Och vad upptäckte vi? Jo, det var ingen bäver. Det var en fet bisamråtta.

Vad vi lärde oss ikväll var att det kan vara väldigt svårt att se skillnaden mellan en liten bäver och en stor bisamråtta. De är nära släkt med varandra. För att visa det lägger jag upp två bilder.

Bisamråtta

Bäver

Hemma igen

Jag har varit i Korpilombolo utan internet i några dagar och just kommit hem igen, ifall ni undrar. Men jag skriver mer imorgon!

Hoppas på mirakel

Igår kunde jag bara inte bestämma om jag skulle åka och träna eller inte. Herregud, vilken beslutsångest jag hade - som om det vore helt livsavgörande. Så är det för mig ibland. Hur mycket jag än funderar så kan jag inte bestämma vilket beslut som är bäst. Jag måste verkligen komma på en strategi att använda så fort det blir så där, för jag mår faktiskt dåligt av det.

Just igår slutade det med att jag ringde mamma och pratade med henne tills det var dags att åka, och då hann jag helt enkelt inte. Så det blev ingen träning för min del. Jag gick till stallet för att gosa med Lalle, och träffade BrittMarie som just hade kommit hem från Umeå.

Det känns väldigt tråkigt att skriva det här, men Gemine håller på att dö. Hon har varit jättesjuk i flera dagar och BrittMarie fick lämna henne i Umeå igår. Hon har en sjukdom som man måste upptäcka så fort som möjligt för att öka chansen för överlevnad. Det upptäcktes ganska sent på Gemine. Det är så fruktansvärt sorgligt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag kan inte låta bli att hoppas att ett mirakel sker och jag tänker på hur det kommer bli för lille Xenon som bara är en månad gammal om han förlorar sin mamma.

Gemine och Xenon för tre veckor sedan.

Hjärnrensning

Jag blåser ut morgongröten ur hjärnan med Muse och Queen i hörlurarna! Det funkar ganska hyfsat - jag blir i alla fall på mycket bättre humör!

I Want It All - Queen
Supermassive Black Hole - Muse
Plug In Baby - Muse
The Show Must Go On - Queen
Glorious - Muse
Map Of The Problematique - Muse
Hammer To Fall - Queen
Citizen Erased - Muse
Hyper Music - Muse
Radio Ga Ga - Queen
Stockholm Syndrome - Muse


Här har ni låtlistan på Spotify! Och jag varnar er, låtarna är röjiga! Röjiga låtar rensar hjärnan bäst.

Det finns mycket att fundera över just nu

Graderingskontrollen gick bra, vilket innebär att jag får gradera den 21 maj. Det känns inte som att det kommer bli den bästa graderingen jag har gjort, men jag kommer klara det. Man kan få G eller VG på en gradering. Jag har fått VG på mina två första. Detta blir min tredje. Det är dags för gult bälte!

När jag kom till Hollsvattnet igår kväll hade Eric klippt sig och köpt nya kläder. Han var jättesnygg, som alltid! Han kan verkligen bära upp snygga kläder på ett otroligt snyggt sätt! I rummet hängde en jättesöt tunika som Camilla hade köpt åt mig, samt en hårfläta. Jag blev jättelycklig!

Efter skolan ska jag gå en sväng på stan och sedan ta bussen till Älvsbyn för att behandla ryggen hos Erik Jonsson. Det har hunnit gå tillbaka till sitt normala tillstånd sedan jag var hos honom sist, så den är väl lika sned som vanligt. Nu ska jag börja på min "argumentative essay" på engelska. Det ska bli en protest mot alkohol. Det kliar i fingrarna efter att få börja skriva.

Piskan

Att hitta den där "själv-piskan" är inte alltid så lätt. Inte när kroppen skälver av trötthet och man ska läsa om nordisk medeltidslitteratur, samt göra skrivuppgifter som handlar om det. Var är piskan? Var är den?

En halvtimme senare:
Jag hittade piskan till slut, läste som en tok och skrev en och en halv A4. Fortsätter nästa gång!

En bra kväll

Ikväll har jag varit i Storforsen och grillat och haft trevligt tillsammans med Stina, Erik, Oskar, Kalle och Janni. Vi åkte dit vid åtta och kom hem för en stund sedan, kvart över ett. När vi åkte dit var det ganska lagom varmt, men det blev kallare och kallare under kvällen, så nu är det ungefär noll grader. Det var kallt att sitta ute, och utan elden hade jag inte klarat mig. Något som jag inte lagt märke till förrän nu är att det inte blir helt mörkt ute på nätterna längre. Aldrig helt svart. Det känns bra, för det betyder att sommaren är på väg. Nu har jag druckit en kopp te och ska krypa ner i sängen och sova, med en extra filt ovanpå täcket.

God natt!

Fröken effektiv

Igår gick jag omkring med en märklig känsla under större delen av dagen, känslan av att vara på väg åt fel håll. Egentligen hade jag väl varit på väg åt fel håll i två veckor, ända sedan jag blev sjuk. Och särskilt sedan förra onsdagen, då jag vaknade upp med nästan fyrtio grader i feber. Snacka om att vara på väg åt fel håll då... Nu, när jag var tillbaka på skolan, var jag på väg åt rätt håll, även om det kändes lite konstigt.

Kvart över tre slängde jag mig på bussen hem tillsammans med Eric. Under resten av dagen pratade vi mycket och njöt av varandras närvaro. Jag fick åka med när Eric övningskörde med familjens nyinköpta SAAB, vi pluggade en del, såg sista avsnittet av Andra Avenyn och fick besök av herr igelkott. Så var även den dagen slut.

Idag steg jag upp tidigt, trots att jag hade sovmorgon, och åkte in med den tidiga bussen för att sätta mig och räkna på mitt hemprov i matte. Det kändes som att jag skulle få mer gjort om jag satte mig med det på skolan på morgonen än om jag gjorde det hemma efter skolan. Och jag är så glad att jag fick något gjort, trots att det var jättesvårt att hitta en lugn och rofylld plats att sitta på. Jag hittade faktiskt aldrig någon. Det slutade med att jag hamnade i fiket med Erik och Ida. Men det gick bra.

Jag har halkat efter med några saker i skolan när jag varit sjuk, men ni kan ge er på att jag nästan har tagit igen det nu, på bara två dagar! Jag kan vara jäkligt effektiv när det behövs! Anledningen till att jag fortfarande är kvar på skolan nu är att jag lade i gasen i botten på sista lektionen och scannade in en massa bilder i datorn, redigerade dem och spelade sedan in hela min berättarröst i studion, trots att lektionen hade tagit slut. Allt är till min film i kursen Medieproduktion A. Sedan blev jag överlycklig när de flyttade fram deadlinen för arbetet! Nu hinner jag ju!

Dags att kila till bussen!

En bild på mig och Erik från när vi fyllde 1 år, 28 juni 1994.
En av alla bilder jag scannade in idag.

Ibland får jag syn på en person som det bokstavligt talat lyser om,
och jag önskar att det var jag själv.

The Scientist

Idag blev min sista dag hemma hos mamma. Imorgon ska jag åka med mamma och Helene till Luleå på morgonen. De ska på en kurs och jag, som känner mig ganska frisk nu, ska till skolan.

Åh, skolan. Skolan känns så avlägsen. Luleå känns så avlägset. Inte direkt på ett negativt eller positivt sätt, men bara så avlägset. Hollsvattnet känns också ganska avlägset, men dit längtar jag. Jag längtar inte ifrån Vidsel, det är inte det, men jag längtar ändå till Hollsvattnet. Jag trivs så bra där och jag längtar efter att få träffa Eric och alla andra glada Nordbergare! Och hundarna och hästarna också förstås!

Idag har jag tagit både en promenad och en cykeltur - för att få känna den friska luften och för att få igång mina stela kroppsdelar efter att ha varit sjuk. Solen sken och det var så härligt ute! Cykelturen och promenaden var klart dagens höjdpunkter, plus att sitta och äta glass med mamma i solen bakom huset.

En trogen vän

Pianot blev utan tvekan min "friend of the day" idag. Det där med "friend of the day" kommer väl från facebook? Ja, de gör det definitivt. Man trycker på "find out who your friend of the day is" (eller något i den stilen) och så väljs en person slumpvis från ens kontaktlista. Wow. Kunde de inte komma på något mer intelligent? Samma gäller alla andra dumma facebook-applikationer som ska ta reda på saker som "vem är hemligt kär i dig?" eller "hur lycklig är du idag?". HALLÅ, det där är bara svammel och alla "svar" är valda av slumpen. Men om man känner sig road av att "få reda på" att ens farbror är hemligt kär i en, eller att man borde vara 99 % lycklig just idag (fast man egentligen har en skitdålig dag), då erbjuder facebook massor av gratis nöje!

Men vad jag ursprungligen ville säga var att pianot har varit mig troget hela dagen. Gång på gång har jag satt mig där och spelat den ena låten efter den andra. Toner har dansat genom huset på Björnstigen 7. Ikväll har jag lärt mig "The Scientist" med Coldplay, samt utvecklat mitt komp till "Av längtan till dig" med Åsa Jinder. Att spela piano är en väldigt förnuftig sysselsättning för mig när jag är hemma hos mamma och inte har så mycket annat för mig. När jag väl lägger fingrarna på tangenterna så flyter det på rätt bra. En härlig känsla! Som om pianot har väntat på mig, varje gång jag ska spela.

Och familjen Nordberg har köpt sig en SAAB idag, har Eric berättat. Han är så glad över denna röda lilla SAAB att jag själv börjar längta efter en åktur i den! Och det lär inte dröja länge, för snart är jag tillbaka i Hollsvattnet, pigg och fräsch! Alldeles snart, ska ni få se!

Mardrömsveckan

I onsdags vaknade jag upp med 39,5 grader i feber, fruktansvärt ont i huvudet och var alldeles genomsvettig. Allt var bara helt fel och jag mådde inte alls bra. Jag som var hemma från skolan hela förra veckan, och trodde att jag nu äntligen var på väg att bli helt frisk. Icke det.

Det blev en snabb färd med Lasse till Älvsbyn, där jag mötte mamma på vårdcentralen klockan 9. Läkaren sa att jag troligtvis hade ett elakt virus som inte går att bota. Jag vet inte riktigt hur jag orkade hålla mig vaken när jag var inne hos läkaren, när jag satt i bilen på väg till Hollsvattnet och när jag gick in och packade ihop lite kläder och saker som jag kunde tänkas behöva. Vägen från Hollsvattnet till Vidsel minns jag inte alls. Jag sov som en stock. Kom in i mammas hus, drack något, lade mig i sängen och somnade igen. Klockan var kring halv tolv på onsdagen när jag lade mig, och där låg jag sedan resten av onsdagen, hela torsdagen och nästan hela fredagen - med korta avbrott för att gå på toa eller för att bli tvingad att äta och dricka. Min aptit var obefintlig. Och i övrigt vill jag inte kommentera mitt sjukliga tillstånd - men jag mådde INTE bra. Jag har inte mått så dåligt så länge jag kan minnas. Under de ungefärliga 55 timmarna jag var riktigt sjuk måste jag ha sovit närmare 50 timmar.

Till på fredag kväll, kring klockan 6. Efter att ha ätit middag höll jag mig uppe i 4-5 timmar i sträck. Sedan sov jag i 12 timmar och det blev äntligen lördag. Eric, Thomas och Camilla kom och hälsade på mig och mamma. Det var definitivt veckans höjdpunkt! Åke kom också, och plötsligt kändes huset mer levande. När Eric, Thomas och Camilla hade åkt, sov jag en timme och sedan var jag vaken till midnatt. Och idag - söndag - känner jag mig mest trött i huvudet, och så ser jag lite konstigt med ena ögat. Bättre än igår, men fortfarande lite konstigt. Jag ska inte till skolan imorgon, jag måste bli mitt vanliga jag först. Jag måste bli helt frisk.