Mardrömsveckan

I onsdags vaknade jag upp med 39,5 grader i feber, fruktansvärt ont i huvudet och var alldeles genomsvettig. Allt var bara helt fel och jag mådde inte alls bra. Jag som var hemma från skolan hela förra veckan, och trodde att jag nu äntligen var på väg att bli helt frisk. Icke det.

Det blev en snabb färd med Lasse till Älvsbyn, där jag mötte mamma på vårdcentralen klockan 9. Läkaren sa att jag troligtvis hade ett elakt virus som inte går att bota. Jag vet inte riktigt hur jag orkade hålla mig vaken när jag var inne hos läkaren, när jag satt i bilen på väg till Hollsvattnet och när jag gick in och packade ihop lite kläder och saker som jag kunde tänkas behöva. Vägen från Hollsvattnet till Vidsel minns jag inte alls. Jag sov som en stock. Kom in i mammas hus, drack något, lade mig i sängen och somnade igen. Klockan var kring halv tolv på onsdagen när jag lade mig, och där låg jag sedan resten av onsdagen, hela torsdagen och nästan hela fredagen - med korta avbrott för att gå på toa eller för att bli tvingad att äta och dricka. Min aptit var obefintlig. Och i övrigt vill jag inte kommentera mitt sjukliga tillstånd - men jag mådde INTE bra. Jag har inte mått så dåligt så länge jag kan minnas. Under de ungefärliga 55 timmarna jag var riktigt sjuk måste jag ha sovit närmare 50 timmar.

Till på fredag kväll, kring klockan 6. Efter att ha ätit middag höll jag mig uppe i 4-5 timmar i sträck. Sedan sov jag i 12 timmar och det blev äntligen lördag. Eric, Thomas och Camilla kom och hälsade på mig och mamma. Det var definitivt veckans höjdpunkt! Åke kom också, och plötsligt kändes huset mer levande. När Eric, Thomas och Camilla hade åkt, sov jag en timme och sedan var jag vaken till midnatt. Och idag - söndag - känner jag mig mest trött i huvudet, och så ser jag lite konstigt med ena ögat. Bättre än igår, men fortfarande lite konstigt. Jag ska inte till skolan imorgon, jag måste bli mitt vanliga jag först. Jag måste bli helt frisk.