K-k-kaaallt

Tjoffs! Jag kom hem för ett tag sen. Har varit med Stina, Ogge och Erik och spelat tennis nere i Vidsel. Fy tusan vad kallt det var, även om man höll igång. Nu sitter jag här inne i värmen med en stor mysig tröja och tjocksockar och allt på mig. Hade mössa på mig när jag for till skolan imorse, var flera minusgrader ju. Ändå skönt med mössa, tycker jag. Mysig stickad mössa. Det är verkligen höst nu. Verkligen.

Fick veta idag att jag hade MVG på svenskaprovet, by the way :)
109 av 113 poäng. Nu ska jag glo på Idol!


Ett liv utan dig, jag vill inte tänka tanken
att förlora dig min vän är som att kapa ena handen...

Var håller turen hus?

Liten Åsa.

Idag är det den 28:e. Det kom jag att tänka på imorse. 28 är mitt turnummer :) fast det har inte märkts alls idag. Eller räknas det som tur att jag fick äta en bit av mammas blåbärskaka? Haha... nej, det räknas nog inte. Fast dagen är ju inte helt slut än.
Vem vet, det kanske händer något nu under den sista timmen jag är vaken... ;) man vet ju aldrig.
Otursdagar har jag helt klart fått nog av för en lång tid framöver. Jag vill ha turdagar istället! Var håller dom hus? Måste man leta efter dom eller kommer dom till en när man minst anar det?
Nu längtar jag åter igen efter att bara få lägga mig i min säng och lyssna på musik och kanske läsa en bra bok. Och det är precis vad jag ska göra om en liten stund.
Jag har sovit ordentligt i helgen, så nu är jag pigg inför den kommande veckan! Och kryckorna, dom vill jag inte se mer på ett tag, nu när jag inte behöver dom längre. Funderar skarpt på att gömma undan dom i något skåp nånstans, så jag slipper se dom över huvud taget :)


Vet ni hur mycket det betyder att ni finns där när man behöver er?
Nu vet ni det.
Eller nej förresten, det vet ni inte alls.
För det betyder mer än ni tror.
Tack. Tack för att ni finns.

Ugnsstekta äpplen

Jag har just upptäckt att ugnsstekta äpplen med vaniljsås och sirap väger rätt tungt i magen... särskilt när man äter sisådär tre stora äppelhalvor, ringlar på rikligt med sirap och vräker på med en massa vaniljsås. Ja jisses.
Idag hade vi "OS-dag" i skolan, med tolv olika stationer utomhus. Alla elever från barnskolan upp till 9:an var med. På grund av mitt knä fick jag aggera fotograf istället för att vara med på aktiviteterna. Så jag har kryckat runt med min kamera hela dagen. Det funkar ju det också :)
Idag gick jag upp och ner för vindstrappan i Bredsel utan kryckor. Och källartrappan. Whiii.
Imorgon äre svenska prov som gäller!

Ni får förresten inte glömma bort min pixbox: http://kluump.pixbox.se kika!

Framsteg framsteg

Måndag och tisdag kunde jag knappt gå, inte ens med kryckor, så jag var hemma och sov, läste och såg på film. Det blev tråkigt i längden, kan jag säga. Så idag tog jag mig äntligen till skolan. Ett flertal personer har provhoppat med mina kryckor och jag har fått berätta historien ett antal gånger. Jag får minsann biceps av allt kryckhoppande, haha..

Nu ikväll har jag till och med kunnat gå litegrann utan kryckor. Framsteg framsteg!
Längtar tills jag kan gå som vanligt igen. Och tills jag kan springa! Gud så härligt.
Tog en paus i mitt skrivande nyss och såg Idol. Tycker Anna är hur duktig som helst!
Dagen lider mot sitt slut. Ska ändå bli skönt att gå och lägga sig. Jag lyssnar alltid på musik i hörlurarna innan jag somnar. Det är nästan så att jag längtar efter att få göra det just nu. I och för sig kan jag ju göra det när som helst, men nej, idag ska det sparas till läggdags.

Puss på er!

När allting är emot en

Helgen blev som den blev, en riktigt hemsk oturshelg.
Eller, inte bara ren otur utan en hel del annat också. Tråkiga besked, jobbiga beslut, allt det där. Och så förstås min mopedolycka som resulterade i två sönderskrapade knän, var av ett av dem fick sys på akuten i Piteå.
Smärta, sorg, frustration, alvedon, kryckor, musik, sms, telefonsamtal, tårar, ont ont ont..... söndag morgon hade jag så ont att jag blev alldeles yr och illamående.
Det var min helg. Och den är över, den där hemska helgen. Jag tog mig förbi den.

Coldplay, Globen, Stockholm...

Chris Martin, sångaren i Coldplay. Bilden är tagen av min bror Erik.

Coldplay-konserten i Globen 17 september var helt underbar!
Helt klart bästa konserten jag har varit på.
Erik och Louise stod och köade tillsammans med alla andra freaks utanför Globen i flera timmar för att få bra platser (vi hade ståplatsbiljetter såklart), medans jag kom rusande ungefär en och en halv timme innan konserten skulle börja. Och det var alldeles tillräckligt sent, för det var hundratals människor före mig i kön. Och jag kunde inte hoppa in till Erik och Louise längst fram, för det var vakter överallt som spanade efter fuskare som jag, haha... så jag ställde mig besviket längst bak i kön och käkade sura bilar medans kön blev längre och längre bakom mig. Till slut var kön lika lång bakom mig som framför mig. Och då öppnades dörrarna till Globen och folket strömmade in.
Halv elva lämnade jag Globen, lycklig efter konserten, uppfylld av musiken.

Resten av tiden i Stockholm gick åt till att gå på stan (köpte nya jeans, två tröjor och lite annat), försöka lära sig att hitta i stan, åka tunnelbana, och slappa på hotell Mornington.
Sveriges huvudstad är inte så tokig trots allt ;)

Tillbaka till lugnet, trodde jag

Nu är jag hemma igen,
och jag ska berätta allt när jag har tid och lust!
Känner mig så väldigt förvirrad just nu. Och trött.
Puss!

Here we come!

Jag är arg på mig själv för att jag fortfarande inte har fixat bilderna från fjällresan. Det känns bara som en jobbig grej att rensa/fixa 397 bilder... så jag gör det någon gång när jag har tid i överflöd, vilket inte händer så ofta nuförtiden.
Idag har jag bara längtat efter att få sluta skolan, och när vi äntligen slutade 15.15 for jag och Erik hem till Stina för att hjälpa henne med datorn. Sen var jag och hämtade ut ett paket på ICA och var till mamma en sväng innan jag for hem till Bredsel. Och inte långt efter det brummade jag iväg till stallet, var där ett tag, brummade hem, duschade, hade ett snack med pappa och ett snack med mamma och nu sitter jag här. Jag önskar att den här dagen vore ca 3 timmar längre, för jag känner att tiden inte räcker till. Jag känner mig oförberedd för imorgon och det gör mig smått orolig. Nåja, nog fixar det sig säkert... även om det just nu känns ungefär som att hundra fåglar flyger omkring mitt huvud och kraxar och kvittrar och pickar mig på öronen och sliter mig i håret med näbbarna. Förvirrat till tusen. Frågetecken virvlar omkring.
Men jag är ändå hur glad som helst över att
vi drar till Stockholm imorgon!! :D:D:D
Är där från tisdag till torsdag. Onsdag kväll kl 19.30 är det Coldplay-konsert i Globen!

Ni får ha det så bra! Puss!

Otursförföljd

Jisses, vilken otursdag! Jag tar det från början till slut.
För några dagar sen fick jag någon sorts besvärlig irritation på huden på läpparna och den har hållt i sig sen dess. Det svider en massa och är alldeles rött och jobbigt. Så idag tog jag bussen till Älvsbyn efter skolan, 14.30, för att kolla på apoteket om dom har nån bra salva eller liknande. När jag kommer till Älvsbyn har jag lång tid på mig så jag går in på konsum och bara traskar runt helt planlöst. Sen går jag på Mim och provar lite kläder och tar lång tid på mig. Efter en lång stunds funderande köper jag ett linne och går ut därifrån. Och då inser jag i panik att det är ca 10 minuter tills bussen går till Vidsel! Och mitt huvudsakliga ärende var ju läppsalva, så jag rusar ner till apoteket och förklarar mitt problem och frågar om dom kan tänkas ha något som hjälper. Medans jag står där och kvinnan i kassan pladdrar på om en massa olika salvor plågas jag mer och mer av att klockan tickar. Till slut, när det är två minuter kvar innan bussen går, säger jag till kvinnan att jag inte hinner köpa något om jag ska hinna med bussen, och sen springer jag som en tok mot busstationen. När jag kommer till OK ser jag bussen lämna busstationen. Skit också! Nästa buss går inte förrän 17.35 och klockan är bara 16.15 nu! Vad ska jag göra ända tills dess? Ja, till att börja med går jag tillbaka till apoteket, och kvinnan jag pratade med blir full i skratt när hon inser att jag missade bussen. Komisk situation! Sen köper jag en av dom där salvorna och går ut. Och då slår det mig som en blixt från klar himmel: jag har glömt min silverring i bildsalen i skolan! Så jag ringer mamma och ber henne hämta den, tur att hon jobbar på skolan... och plötsligt känner jag mig väldigt hungrig. Väldigt hungrig. Men jag tänker att jag ska bara köpa något litet så att jag klarar mig tills jag kommer hem. Så jag går in på pizzerian och tittar på menyn. "Kebabrulle 45 kr", det låter bra och inte så stort. En liten kebabrulle bara, det räcker ju för att hålla hungern borta ett tag. Så jag beställer en sån och går och sätter mig vid ett bord. Tiden går... hur kan det ta så lång tid att tillverka en liten ynklig kebabrulle? tänker jag. Tick tack tick tack... efter en stund kommer en av pizzakillarna ut med en tallrik i högsta hugg. En stor tallrik. Det kan inte vara min mat, tänker jag. Min kebabrulle behöver inte en sån där stor tallrik. Men han kommer emot mig, stannar vid mitt bord och mitt framför näsan på mig hamnar en enorm hoprullad pizza med massor av kebab, sallad, lök och dressing i. Jag får anstränga mig för att inte skrika rakt ut precis vad jag tänker; det var då en sju helvetes stor kebabrulle!! När killen har gått och jag liksom har insett att den där bjässen på tallriken faktiskt är min kebabrulle så börjar jag äta. Har jag betalat för det här så får jag väl äta upp det, tänker jag, och äter och äter. Och jag äter upp ALLT, varenda liten smula. Kommer inte ihåg när jag har varit så mätt senast, och jag äter mig ändå ofta proppmätt. Den så kallade kebabrullen verkar svälla till dubbel storlek i magen och väger fem gånger så mycket som tidigare. Bussen går som sagt 17.35. Klockan är 17.25 när jag sväljer den sista matbiten, så det är lugnt, tänker jag. Tio minuter kvar. Nu svider det så mycket på läpparna, så jag springer in på toan på konsum. Tittar mig i spegeln och skådar små röda blåsor på mina läppar. Ajajaj då. Dags för den där salvan, tänker jag, tar fram salvan och smetar på ett lager så att munner nästan ser lite vit ut. Jag kastar en blick på klockan. Och blir tvungen att titta en gång till. Såg jag rätt?! Är klockan verkligen 17.33? Är detta en mardröm?! Jag springer som satan och när jag är vid OK ser jag dörren på bussen stängas. Jag springer allt jag kan de sista 50 metrarna och viftar förtvivlat åt busschauffören. Han lägger handen på växelspaken... och plötsligt får han syn på mig. Han öppnar dörren till bussen och när jag andfått kliver in säger han "det var nära ögat hörrudu!" och flinar stort. Åh, vilken lättnad jag känner när jag sätter mig ner på ett säte och kollar att jag har fått med mig allt. Jodå jag har plånboken, mobilen osv, jag har inte glömt något. Jag plockar fram mp3:n och lyssnar på bra musik hela vägen hem, det lugnar mig.

Jisses vilken dag.

Det doftar frukt

Jag undrar om termometern verkligen visade rätt igår när jag skulle till stallet och det var 16-17 grader? Solen kanske lyste på den, eller så var det något annat fel, för det var verkligen svinkallt att köra moppe! Jag som hade tänkt åka utan jacka eftersom jag hade glömt stalljackan hos mamma, men jag tog min vanliga svarta jacka iallafall, och det var väl tur för annars hade jag näst intill frusit ihjäl under färden. Jag var i stallet i lite mer än två timmar. Jag och Inger skottade ut allt gammalt spån från boxarna och la in nytt, samt skottade in ett helt släp med spån i spånhuset. Jisses, vad dammigt! Varning för värre lungsjukdomar än om man är storrökare ;) haha. Och helt täckta av vitt spåndamm blev vi. Slår vad om att det blev ett stort dammoln i luften efter mig när jag körde moppe hem sen. Vi öppnade en ny höbal åt hästarna och det doftade sött och gott, som frukt! Sen var jag till mamma en sväng och diskuterade bland annat ekonomiska affärer, och bilar. Hon var och provkörde en bil i Boden igår. När jag kom hem till Bredsel ringde jag Jessy och pratade med henne i typ en timme, fast det kändes som en kvart ungefär. Erik blev otålig på mig eftersom vi hade bestämt att vi skulle se en film. Klockan var typ halv tolv när jag slutade prata med Jessy, så vi började inte se film förrän strax efter tolv. "The Departed" hette filmen vi såg. Efter ett tag blev jag så trött att ögonen blev svåra att hålla öppna, så då stängde vi av filmen kring halv två-tiden och jag gick och la mig strax efter det.
Idag sov jag till elva-halv tolv, steg upp, duschade, åt frukost/lunch och sen såg vi klart filmen. Den var jättebra! Och sen har vi bara segat hela dagen, så blir det när vi är ensamma hemma, jag och min bror. Men, otroligt nog har jag inte suttit nå vid datorn förrän kring fem. Annars slår jag nästan alltid på datorn på morgonen och går till och från den under dagen. Men inte idag. Vi har just ätit middag, jag gjorde korv och makaroner med en påhittad tomatsås och sweet chili-sås. Maten blir godare med en smarrig sås till, mer spännande på något sätt :) och ikväll ska jag bara dega, se nån film med Erik och göra ögonen ännu mer fyrkantiga framför datorn.
Jag vill köpa en dator att ha hos mamma. En bärbar. Jag vet vilken jag vill ha, men den är kanske lite dyr...
Jag måste diskutera saken med mor och far ;) det är ju faktiskt något jag behöver, inte bara vill ha.
Nu är det förresten inte länge kvar till Coldplay-konserten! Globen 17 september :D vi kommer befinna oss i Stockholm 16-18 september. Längtar! Och för övrigt så har vi tre biljetter till salu, 2 st sittplatser, plats 42 och 43 på A26 Rad 3 och 1 st parkett ståplats. Om någon är intresserad så är det bara att höra av sig.

Minnesvärt

Klass 9, Vidselskolan

Livstecken kommer här. Bevis på att jag överlevde fjällturen ;-) det var hur kul som helst uppe i Saltoluokta! Söndagen var dock en otursdag för mig. Jag glömde plånboken på Jokkmokks marknad, fick 5 dl o'boy-chokladpulver utspillt i väskan, upptäckte till min fasa att det var "fel dag" så att säga, och allt verkade vilja jävlas med mig. Men sen dess har jag inte haft någon otur alls, allt kom liksom på en gång, plopp. Ketchup-effelten, ni vet. Efter otursdagen har jag vandrat ca 2 mil, bestigit "Lulepgierkav" på 1139 meter över havet (kom delad 2:a upp på toppen), smutsat ner mig, badat bastu med tjejorna, sjungit sånger, spelat kort, lagat frystorkad mat, sovit i tält tre nätter, frusit en hel del, svettats en hel del, nästan blåst bort i vinden, satt upp tältet tre gånger, tagit ner det lika många gånger, haft 15 kg packning på ryggen i många timmar, fått ont i axlarna, fotat en hel del, kastat lasso (ehmm), slumrat i blåbärsriset..... listan kan göras lång. Jag har till och med fått tillbaka min plånbok till slut.
Och när jag kom hem igår eftermiddag packade jag upp allt direkt och av bara farten städade jag mitt rum riktigt ordentligt och duschade länge, tills både jag och mitt rum kändes renare än på länge. Gissa om det var skönt att krypa ner i sin rena säng, släcka lyset, sluta ögonen och somna hemma i sitt rum i Bredsel. Knäpptyst i huset, ingen vind som river i tältduken och ingen kyla som letar sig in på kroppen. Mmmmysigt. Dock inte lika mysigt att stiga upp på morgonen idag, kan jag säga. Men så får det lov att vara och ännu en dag lider mot sitt slut. Har varit i skolan, suttit vid datorn, diskat, läst, suttit vid datorn, ätit, sett Idol, suttit mer vid datorn. Och nu är det dags att börja dra sig till sängs.

Godnatt med er!