Idag är det den 28:e. Det kom jag att tänka på imorse. 28 är mitt turnummer :) fast det har inte märkts alls idag. Eller räknas det som tur att jag fick äta en bit av mammas blåbärskaka? Haha... nej, det räknas nog inte. Fast dagen är ju inte helt slut än.
Vem vet, det kanske händer något nu under den sista timmen jag är vaken... ;) man vet ju aldrig.
Otursdagar har jag helt klart fått nog av för en lång tid framöver. Jag vill ha turdagar istället! Var håller dom hus? Måste man leta efter dom eller kommer dom till en när man minst anar det?
Nu längtar jag åter igen efter att bara få lägga mig i min säng och lyssna på musik och kanske läsa en bra bok. Och det är precis vad jag ska göra om en liten stund.
Jag har sovit ordentligt i helgen, så nu är jag pigg inför den kommande veckan! Och kryckorna, dom vill jag inte se mer på ett tag, nu när jag inte behöver dom längre. Funderar skarpt på att gömma undan dom i något skåp nånstans, så jag slipper se dom över huvud taget :)
Vet ni hur mycket det betyder att ni finns där när man behöver er?
Nu vet ni det.
Eller nej förresten, det vet ni inte alls.
För det betyder mer än ni tror.
Tack. Tack för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar