Fake empire

Stay out super late tonight

Picking apples, making pies

Put a little something in our lemonade and take it with us

We're half-awake in a fake empire

We're half-awake in a fake empire

Tiptoe through our shiny city

With our diamond slippers on

Do our gay ballet on ice

Bluebirds on our shoulders

We're half-awake in a fake empire

We're half-awake in a fake empirE

Turn the light out, say goodnight

No thinking for a little while

Let's not try to figure out everything at once

It's hard to keep track of you falling through the sky

We're half-awake in a fake empire

We're half-awake in a fake empire

Fake Empire - The National

Välkomnar lugnet

Efter vår första vecka som tvåor på NTI-gymnasiet i Luleå drar nu jag och Erik iväg med pappa och Tello mot betydligt tystare och lugnare platser där vi ska fiska, jaga och bo i husvagn i tre dagar. Helt underbart. Vi ses på måndag hörni!

Några dagar senare

Ska (några dagar för sent) ge er en fullständig lista med länkar till recensionerna som Erik skrev under Musikens Makt förra helgen.

Anna Von Hausswolff
Kristofer Åström
Familjen
Mattias Alkberg och Nerverna

Festivalhelg

Dagens höjdpunkt var att sitta och dricka te med honung i och äta chocolate chip cookies med Erik i hans lilla lägenhet, och samtidigt låta de regnblöta kläderna självtorka efter en tur på Luleås kalla gator utan varken regnkläder eller paraply.

När Erik flyttade tillbaka till sin lilla etta på Tullgatan igår flyttade även jag in för ett par dagar. Vi har nu tillbringat två kvällar i rad på festivalen Musikens Makt på Gültzauudden här i Luleå. Igår såg vi Mattias Alkberg, Eldkvarn och Familjen. Idag har vi sett Anna Von Hausswolff, Kristofer Åström, The New Man och Zacke. Erik är kvar där borta och ser Oskar Linnros men jag kände mig inte så taggad längre, så jag gick hem för en stund sedan, frusen och trött i benen. Vi har haft trevligt sällskap av Anton igår och både Anton och Therese ikväll. Erik har såklart glidit runt och fotat och skrivit för NSD, så honom har jag förlorat ur sikte då och då.

Eriks recensioner från gårdagen finns att läsa HÄR och HÄR. När han kommer hem ikväll ska han skriva ytterligare två recensioner. Jag är djupt imponerad av hans texter. Han har verkligen förmågan att förmedla känslor och stämningar med hjälp av ord, det vet de som har varit på de konserter han har recenserat. Än så länge har jag inte varit med om att han inte har träffat mitt i prick. För att inte tala om hans bilder...! Han är en festivalgud och en guldklimp för NSD:s nöjessidor, min bror.

Imorgon ska jag åka med Eric och karategänget till Boden för att skjuta med pilbåge och käka någonstans. Idag, menar jag. Klockan är 00:36. Sista dagen på sommarlovet har alltså börjat för 36 minuter sedan. Känn vilken tyngd som ligger bakom de orden när de tillåts sjunka in.

Foto: Erik Stubbfält

När skuggan faller kall, när du går fram
När fågeln inte längre syns, och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus
Var trygg och tro på mig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig

Kvalitetstid

Tisdagens kvalitetstid var att gå ut på kvällen och fota med Erik. Eller närmare bestämt: han fotade och jag blev fotad. Onsdagens kvalitetstid var att stå på en vinglig trappstege i solskenet, klädd i flanellskjorta och keps och polera på jeepen. Och dagens kvalitetstid... Har inte infunnit sig ännu.

Två sötnosar

Nemi och Riva vet hur man charmar fotografen! Särskilt om fotografen heter Åsa. Bilderna är tagna den 16 maj.

Det finns inget som är som hallon

Tack

Tack för alla fina kommentarer jag fick på inlägget jag skrev den 14 augusti, det känns som att ni är med mig. Jag blir så glad när ni visar omtanke.


Nu gäller det bara att hitta en lägenhet. Jag kastar ut alla mina krokar och hoppas på att få napp någonstans!

Storforsen 15/8

Jonas och Eric

Eric, Johan, Jonas och Kalle

Jag har sprungit ikapp mig själv nu. Äntligen.

Nu släpper jag bomben.

Jag har bestämt mig för att flytta till en lägenhet i Luleå, när jag får tag i en. Det är dock väldigt stor efterfrågan på lägenheter just nu, så jag räknar med att få vänta. Jag har ju ingen brådska i och för sig, men jag längtar faktiskt. Eftersom jag inte vill att någon ska missuppfatta det här beslutet ska jag försöka förklara det här för er nu, åtminstone en del av det. Den som inte ids läsa och istället gör sin egen bedömning får skylla sig själv.

Jag har bott hos min pojkvän Eric och hans familj i Hollsvattnet under ett helt läsår och det har varit jättebra. Jag trivs otroligt bra där och hade inte kunnat hitta bättre människor än Camilla, Thomas, Johan och Robin - och Eric förstås. Vi har gjort massor av roliga saker tillsammans och spenderat väldigt mycket tid med varandra. Jag har tränat karate som en tok, kört skoter och blivit mer och mer involverad i alla Erics intressen.

Men jag har också haft det väldigt stressigt. Jag vill alltid så himla mycket men hinner inte med allt. Jag har gjort mitt bästa för att hinna med så mycket som möjligt, men det har helt enkelt blivit för mycket. Jag har inte haft tid att stanna upp och tänka efter ordentligt, utan jag har kört mitt race i 200 km/h från augusti till juni. De som inte känner mig väl har inte sett in under ytan. Herregud, om jag skulle ha fortsatt som jag gjort det senaste året så skulle jag ha gått i väggen innan jag hunnit fylla 25. Garanterat. Jag försöker göra alla andra nöjda, men glömmer bort mig själv. Jag är ingen självisk människa, det kan jag tala om för er.

Jag har stigit upp 05.45 större delen av skoldagarna och somnat alldeles för sent. Jag har åkt hem till mamma varannan helg och till pappa varannan helg. Jag har satsat på MVG i allt. Jag har tävlat i karate (bland annat Riksmästerskapen i Malmö) och graderat. Jag har försökt hinna rida minst en gång i veckan. Jag har hela tiden haft en lista i huvudet med saker som jag skulle vilja hinna göra. Det är väl inte konstigt att jag har varit stressad och till och med sovit dåligt?

Sommaren har räddat mig, den kom precis när jag behövde den som mest. Allt eftersom sommarlovet har gått har jag blivit mer och mer lugn. Jag har försökt leva i nuet, även om det har varit svårt. Jag har inte riktigt lyckats förrän den senaste veckan. Därmed inte sagt att jag är misslyckad på något sätt, definitivt inte. Att jag nu har bestämt mig för att göra en förändring är inte för att jag har misslyckats (jag har ju för tusan hållit mig uppe!), och det här är inte tråkigt på något sätt. Snarare tvärtom. Jag har lärt mig massor om mig själv och fått massor av nya erfarenheter, och nu vänder jag allt det här till något bra!

Det här handlar till 99% om mig själv, ingen annan har ju gjort något fel. Det är jag som behöver ett alldeles eget ställe där jag får vara ensam precis när jag vill. Jag behöver dra ner på tempot, lägga av med karaten ett tag och umgås mer med mina vänner. Jag behöver lära mig att ta hand om mig själv. Klarar jag inte av att ta hand om mig själv klarar jag inte av att ta hand om någon annan heller. Jag vill kunna använda min tid hur jag vill, göra saker när jag känner för det och leva i nuet. Jag tänker prioritera om. Jag ska välja bort ett par tunga kurser i skolan, som sagt pausa från karaten, göra mer spontana saker. Jag ska fota mer, sjunga mer, skriva mer och spela mer piano. Det allra första jag ska skaffa är ett eget piano. Kan ni tänka er hur lycklig jag kommer vara när jag får flytta in i en lägenhet tillsammans med ett alldeles eget piano?

Det finns så mycket att säga. Nu har jag bara pratat om att det blir bättre för min egen skull, men jag vet - och ni med - att det blir bättre för många andra också. Eric till exempel, han har också tvingats prioritera bort saker. Vi kommer ju ändå kunna träffas väldigt ofta! Och min bror Erik, honom kommer jag att få träffa mycket mer.

Nu har jag försökt få er att förstå, hoppas att jag gav er rätt bild av situationen. Jag kommer absolut att skriva mer om det här i framtiden och ni får gärna fråga eller prata med mig om det.

Jag har sprungit ikapp mig själv nu. Det var på tiden.

Kloka ord

"Life isn't about waiting for the storm to pass,
it's about learning to dance in the rain."

Läste det någonstans och tyckte att det var klokt.

Ja hörni

Jag kände mig så fruktansvärt less på utseendet på min blogg och upptäckte dessutom att Blogspot hade lagt till fler valmöjligheter på designinställningarna, så jag ändrade lite snabbt.

Det känns bättre (och hade förmodligen känts bättre även om jag hade gjort hela sidan gul och blå, eftersom förändring var det jag längtade efter), men långt ifrån bra. Dock har Anton lovat att göra en bloggdesign åt mig snart! Först ska jag bara anlita min bror till att ta nya bilder på mig.

Jag hör själv hur jag låter, snart måste jag väl börja anställa folk... Åtminstone en grafiker/webbdesigner och en fotograf! (Haha)

Grabbarna

Tror inte att jag har publicerat de här två charmiga bilderna förut. De är från klubbfesten den 29 maj. Jonas, Eric, Johan och Kalle.

Sommarfavoriter från förr

Bilderna är tagna av mig år 2008 och 2009.

Beatbox

Jag kom hem i onsdags efter att ha varit på vift i två veckor. Först Nausta i fem dagar, sedan Pite Havsbad (i husvagn) i sex dagar och sedan Hollsvattnet i fyra dagar. Jag har hunnit uppleva så mycket under de här två veckorna att det är bäst att jag drar den korta berättarversionen istället för att försöka mig på den omöjliga uppgiften att berätta om allt. Jag har träffat släkten, fiskat, ordnat en femkamp och sett mina farbröder kämpa för sina liv, firat Kenneths 50-årsdag, levt det idylliska husvagnslivet, hört regnet smattra mot husvagnstaket, badat på äventyrsbadet, solat (när solen äntligen kom fram), gått på PDOL tre dagar i rad och sett Kent, The Sounds och Lars Winnerbäck (plus några andra, som dock inte uppnår de nämndas nivå), sjungit mig hes och blivit sjuk, varit en meter ifrån att köra på en enorm älgko med fyrhjulingen, metat abborre, skjutit med salongare, spelat kort med Matilda och Kristin och helt enkelt haft sommarlov på riktigt.

Och när jag kom hem i onsdags och var inställd på att jobba fredag, lördag och söndag, ringde Bertil och sa att han har stängt Skogsälvan för i år, så det blir inget mer jobb. Jaha, tänkte jag. Ska jag skratta eller gråta? Jag gjorde ingetdera, utan ringde pappa, som löste mitt dilemma genom att erbjuda mig jobb hemma i tre dagar. Nu är två dagar avklarade och jag är ett antal kronor rikare. Och efter all arbetstid som jag har lagt ner idag och igår på att fräscha upp vår Mercedes Geländewagen -82 invändigt känner jag mig som en perfektionist, och samtidigt helt kluven. Den ena delen av mig vill bara ut och köra bilen och njuta av hur fin den har blivit, och den andra delen av mig vill inte att någon levande varelse någonsin ska sätta sin smutsiga fot på de kliniskt rena och blanka pedalerna igen. Inte ens min egen fot. Jag gjorde ungefär samma rekonditionering för två år sedan och har nu sett med egna ögon insett hur äckligt stor skillnad två års användning gör. Det är knappt att jag tror att det är sant. Nästan lika otroligt är hur många olika kemikalier som behövs för att rengöra, putsa och refresha. Jag känner mig som en vandrande naturförgiftare, med tanke på hur många olika sorters medel jag har råkat spilla/stänka/spruta på mig själv idag. Det riktigt kryper på skinnet när jag tänker på det.

Och jag har letat och letat efter en bild på Merca-jeepen, men det verkar som att jag inte har en endaste bild på den på den här datorn. Förbaskat. Om ni vill se en bild kan ni dock klicka HÄR.

Lägger pannan i djupa veck

Jag funderar faktiskt på att starta en ny blogg, göra en ny header och "börja om på nytt". Jag är övertygad om att det skulle kännas mycket roligare då. Jag tycker fortfarande om att skriva blogg och jag gillar att dela med mig av mina tankar och min fritid, just för att jag tänker så mycket och gör så mycket roliga saker. Men eftersom mitt Photoshop har fått spader så har jag ingen möjlighet att redigera bilder längre. Och vad är en blogg utan bilder? Inte alls lika intressant, tycker jag. Dessutom skulle jag gärna vilja ha lite nya bilder på mig själv, jag har ju inga alls från det senaste året. Botten! Min blogg känns verkligen som "Åsa 2009". Gamla Åsa. Ja, ni vet ju själva hur mycket man hinner förändras på ett år. Min blogg är inte JAG längre.

Det jag måste göra först av allt är att fixa mitt Photoshop CS3 på något sätt. Jag har massor av nya bilder att redigera, men det är definitivt något fel eftersom det tar ungefär tio minuter att öppna en enda bild. Dessutom så hänger sig hela datorn så att jag inte kan göra något annat under tiden, och jag tror nog att ni förstår att jag inte orkar redigera några bilder när det är så. Halva utrymmet på hårddisken är ledigt, så det är inte det som är problemet. Jag blir inte klok på det här. Jag avskyr verkligen när saker inte fungerar som de ska!

Så vad tror ni om en ny blogg med nya fräscha bilder, nya färger och nya texter? Ni slutar väl inte att läsa för att jag byter webbadress?