Beatbox

Jag kom hem i onsdags efter att ha varit på vift i två veckor. Först Nausta i fem dagar, sedan Pite Havsbad (i husvagn) i sex dagar och sedan Hollsvattnet i fyra dagar. Jag har hunnit uppleva så mycket under de här två veckorna att det är bäst att jag drar den korta berättarversionen istället för att försöka mig på den omöjliga uppgiften att berätta om allt. Jag har träffat släkten, fiskat, ordnat en femkamp och sett mina farbröder kämpa för sina liv, firat Kenneths 50-årsdag, levt det idylliska husvagnslivet, hört regnet smattra mot husvagnstaket, badat på äventyrsbadet, solat (när solen äntligen kom fram), gått på PDOL tre dagar i rad och sett Kent, The Sounds och Lars Winnerbäck (plus några andra, som dock inte uppnår de nämndas nivå), sjungit mig hes och blivit sjuk, varit en meter ifrån att köra på en enorm älgko med fyrhjulingen, metat abborre, skjutit med salongare, spelat kort med Matilda och Kristin och helt enkelt haft sommarlov på riktigt.

Och när jag kom hem i onsdags och var inställd på att jobba fredag, lördag och söndag, ringde Bertil och sa att han har stängt Skogsälvan för i år, så det blir inget mer jobb. Jaha, tänkte jag. Ska jag skratta eller gråta? Jag gjorde ingetdera, utan ringde pappa, som löste mitt dilemma genom att erbjuda mig jobb hemma i tre dagar. Nu är två dagar avklarade och jag är ett antal kronor rikare. Och efter all arbetstid som jag har lagt ner idag och igår på att fräscha upp vår Mercedes Geländewagen -82 invändigt känner jag mig som en perfektionist, och samtidigt helt kluven. Den ena delen av mig vill bara ut och köra bilen och njuta av hur fin den har blivit, och den andra delen av mig vill inte att någon levande varelse någonsin ska sätta sin smutsiga fot på de kliniskt rena och blanka pedalerna igen. Inte ens min egen fot. Jag gjorde ungefär samma rekonditionering för två år sedan och har nu sett med egna ögon insett hur äckligt stor skillnad två års användning gör. Det är knappt att jag tror att det är sant. Nästan lika otroligt är hur många olika kemikalier som behövs för att rengöra, putsa och refresha. Jag känner mig som en vandrande naturförgiftare, med tanke på hur många olika sorters medel jag har råkat spilla/stänka/spruta på mig själv idag. Det riktigt kryper på skinnet när jag tänker på det.

Och jag har letat och letat efter en bild på Merca-jeepen, men det verkar som att jag inte har en endaste bild på den på den här datorn. Förbaskat. Om ni vill se en bild kan ni dock klicka HÄR.