Kring 11-tiden idag ropade Amanda plötsligt till mig att "Åsa, jag tror att din kille är här!". Jag tänkte att "nej, det är inte möjligt, hon måste ha tagit fel". Eric hade ju anlänt med tåget från Malmö till Älvsbyn ungefär en timme tidigare, och han var förstås på väg hem till Hollsvattnet. Amanda fortsatte "Alltså, det måste vara han! Samma stil och allt! Han har en sån där rutig ulltröja på sig." Och då visste jag ju att Eric har exakt en sån tröja, jag var med när han köpte den. Så Amanda drog med mig ut och..... Där satt han, på matsalsbron! Jag tappade fattningen helt och hållet, så paff och så lycklig som jag blev! Kunde inte tro att det var sant. Och så fick jag världens goaste kram och en puss och fick hålla om honom och borra in näsan i huden på hans hals. Det var för bra för att vara sant. Jag hade stenhårt riktat in mig på att inte få träffa honom förrän imorgon kväll, verkligen tänkt att jag måste, måste, måste stå ut, och så står han plötsligt där idag, på Vidsels skolgård!
Det var DET som var överraskningen, den bästa överraskningen jag någonsin har fått!
1 kommentar:
Awh. Vad sött av honom! :D
Skicka en kommentar