Och det slog mig... att det var en form av fridfullhet jag kände.

Det blev en rejäl runda på stan i Luleå idag, till slut. Jag hade lång tid på mig, men ändå hann jag förstås inte allt jag hade velat hinna med. Icke ovanligt syndrom dock! Så blir det när man inte är i stan så ofta, man skriver upp en massa saker man vill hinna köpa/spana på när man väl åker till stan, och man kan ju lätt glömma att man ska hinna ALLT. Sen kan man ju tyvärr glömma att man ska ha råd med allt, men det är ju en annan femma det!
Jag har för övrigt drabbats av en förkylning nu, men dock en lindrig sådan. Hoppas att den håller sig på den nivån. Det är tillräckligt irriterande som det är nu. Näsan och huvudet känns ungefär dubbelt så stora och tunga som vanligt. Det är först när man är förkyld som man verkligen blir medveten om att man har en näsa. Och man känner hur viktigt det är att kunna andas med den och känna lukter med den. Maten är inte alls lika god när man är förkyld, eftersom luktsinnet blir betydligt nedsatt (iallafall mitt). Doften är ju faktiskt en stor del av smakupplevelsen.

Nåja. Nu är Åsa trött i ögat (och i många andra kroppsdelar också, för den delen) så hon ska gå och lägga sig och läsa en bra bok nu, innan hon ska sova.

Natti natti!