Åtta blev nitton och nitton blev två!

Vad ska man skriva i en blogg egentligen? Vad är roligast att läsa? Folks tankar och funderingar om allt möjligt, eller bara vad de har gjort under dagen/veckan?
Lagom mycket av varje, tycker jag. Vad tycker ni?

Lovet är slut. Men jag har inte hunnit berätta allt än ;)
På fredag förmiddag red jag för Helena Thorell, hemma hos dom! Första gången jag rider en riktigt westernutbildad häst, och det var inte lätt kan jag säga. Man måste tänka på ett helt annat sätt än man har lärt sig tidigare. Det var väldigt lärorikt och jättekul!
På vägen hem släppte mamma av mig i Älvsbyn och så gick jag, Erik och Stina och bowlade. Stina vann med 280 poäng, Erik hade 279 och jag 270. (Snyft ;p)
Sen gick vi på Ätbart och åt chokladmuffins och varm choklad med grädde och maschmallows på. Mums!
På lördagen hände inte mycket. På kvällen red jag Amie. Härligt väder att rida i!
Kring 0 grader, lätt snöfall och ungefär en decimeter snö på marken.
När jag kom hem åt vi hembakat bröd med varm choklad och sen såg vi på film. Det finns saker som är jättemysiga med hösten och vintern!
På söndagen plogade jag ihop snö till Eriks hopp på gården, haha.
Ja, och idag är det måndag. Monday. Lunes. Maanantai. Och där tog mitt språkförråd slut.

Idag började mamma nynna på en sång som jag inte har hört sen jag var liten.
Trollkarlen, heter den. Gillar texten! (Haha, observera "ropte"!).


Trollkarlen

I Indialand bak Himalajas rand
där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så
att åtta blev nitton och nitton blev två.

Han trollade så att ett berg kunde bli
en fettisdagsbulle med vispgrädde i,
så vattnet som rann i en flod ett tu tre
förvandlades till både kaffe och te.

Han trolleritrollade också så att
ett nötskal stack ut som en ståtlig fregatt,
så stjärnorna regnade ner som gullsand
och månen föll som en citron i hans hand.

Och Kejsar’n av Kina han sa: ”Jag slår vad,
att ingen förvandlar sig till lemonad!”
”Haha”, ropte trollkarl’n, ”se då på min kraft!”
och simsalabim blev han till ett glas saft.

Men solen sken het över risfält och älv
och trollkarl’n blev törstig – och drack upp sig själv.
Det skedde i misshugg, som ni nog förstår,
men det har han ångrat i sjuhundra år.