Man fäster sig vid dom

Ibland förstår man inte varför vissa saker måste hända. Varför det måste bli som det blir. Varför vissa har otur redan från början och inte får leva lika länge som de andra.

Jag älskar dig Wilda, och du får inte försvinna. Försvinn inte, gå inte, lämna mig inte. Jag älskar ju dig. Wilda, min vilda...

Det finns saker man inte förstår sig på, eller inte vill förstå sig på. Men lik förbannat så smyger dom sig på en, som en mörk skugga.
Man försöker bli av med den, gå in i mörkret så att man inte ser den. Man tror att den försvinner där, men så fort man kommer ut i ljuset igen så ser man att skuggan är kvar. Den förföljer en.

Wilda, min vilda. Min vackra, vilda, magiska, underbara, älskade, älskade, älskade...

Jag och Inger var på dressyrclinic med Helena Thorell igår. Lärorikt och jättekul att se! Först visade Helena när hon tömkörde Copper och sen red Elisa westernhästen Farez medans Helena förklarade. Hon avslutade med att rida utan träns :) :)

Idag steg jag upp sentsentsent. Kl 11.30 ;) Ett tag senare kom Stina och vi började renskriva film-manuset på datorn (skolprojekt). Orkade inte göra klart det, så vi gjorde smarrig glassdrink medans vi funderade på all rekvisita vi behöver till filmen. Bland annat en stuga. Eller nej, två stugor. Så vi tog med Erik och gick till Trångfors för att kolla på en stuga som mamma tipsade oss om. Jag tyckte att den var perfekt, men det tyckte inte Stina, och jag måste erkänna att jag blev lite sur där... =P man kan inte ha för höga krav.
Vi gick hem och spikade ihop ett snyggt träkors till dvärg-kyrkogården. "Vila i frid" ska det stå på det. Ibland är det skönt att såga brädor och hamra på spikar, det ger utlopp för alla arga känslor. Man kan ju alltid låtsas att spiken är den man är arg på ;) näää...
Ikväll har jag varit i stallet och tömkört Amie. Himla kul, men inte så lätt som man kan tro! Och Wilda ville bara pussas och kramas idag, ovanligt lugn var hon. Hon har mognat mycket på ett halvår. Hur länge har hon kvar att leva?
Hur länge ska det finnas ett stort tomrum efter henne, innan det kommer en ny liten varelse till världen? En sak är säker, jag ska älska den nya lilla varelsen mest i världen. Jag ska finnas där redan från början och föralltid.

Man fäster sig vid dom. Och vill aldrig släppa taget. Aldrigaldrigaldrig.

Pliktskyldigt

Om två timmar ska jag och Inger åka till ÄRF, på dressyrclinic med Helena Thorell!
Först var det meningen att jag skulle åka dit själv, med buss, men imorse frågade jag Inger om hon ville följa med och då blev det så ;D mycket roligare än att åka ensam!
Synd att jag stinker vitlök... det var ingen bra idé att ta gårdagens sallad på mackan. Så håll för näsan om du träffar mig! ;)
Hästar gillar vitlök, så de lär väl bli jätteglada när jag kommer till stallet.

Jag är verkligen inte på blogghumör. Skriver bara för att jag lovade att jag skulle göra det. Det här var inte ens kul att läsa, eller hur? Nä, jag trodde väl det.
Jag ska ta en promenad och sen ska jag äta och byta till varma kläder! Det finns ingen värme i ridhuset i Älvsbyn, brrrrr..... Täckbyxor, vantar och mössa på!

Skärpning!

Nä, nu måste jag faktiskt ta mig i brasan och börja skriva blogg!!
Jag ska sluta starta projekt som bara rinner ut i sanden sen... för att jag är för lat.
Jessy hjälpte mig med att fixa min knasiga text-grej igår, så nu äre bara å börja skriva!
Ska dock fixa till designen när jag har tid :) fast egentligen är det inte tid det handlar om, det handlar om hur lat man är.

Och nu börjar texten knäppa sig igen. Trevligttrevligt.
Jag får skriva mer senare.
Lovar.

Allt har en början

Det har tagit mig ungefär två veckor att göra den här bloggen.
Ja, det är sant.
Egentligen tog det ännu längre tid.
Den mentala biten var längst, att liksom vänja hjärnan vid tanken: "Jag ska göra en blogg. En egen blogg". Det tog väl sisådär... Hm, jag vet inte. Ett X antal dagar kan vi säga ;)
Sen fick jag en spark i ändan av Jessy, som fick mig att vakna ur min vinterdvala, stiga upp, gäspa stort, sträcka på mig och yrvaket säga något i stil med "Va? Vad är det frågan om?". Ja, ni vet nog hur det är när man vaknar av att väckarklockan ringer på morgonen och trycker på "snooze" för att kunna ligga och dra sig en stund till.
Sakta började det gå upp för mig vad hon menade. Att jag skulle göra en blogg.
Ni har väl läst Alfons Åberg när ni var små? Han säger "jag ska bara..." hela tiden. Jag är lite lik Alfons Åberg. Jag sa förstås "jag ska bara komma på ett namn."
Och det var inte det lättaste, kan jag ju säga, att komma på ett namn.
Saker är inte alltid så enkla som de låter. Att komma på ett namn till min blogg... Ett namn som passar just MIN blogg.
Jösses, det var den hårdaste biten. Flera gånger gick jag in på blogspot.com, klickade på den stora orange pilen där det står "Skapa din blogg nu", jag skrev in e-mailadress, lösenord, visningsnamn och ordverifierings-grejen, ögnade igenom Användarvillkoren, klickade på Godkänn och Fortsätt. Sen... kom jag till "bloggrubrik". Bloggrubrik?!?! Nä, där tog det stopp. När jag stängde av datorn på kvällen hade jag fortfarande rutan öppen. Och samma sak hände nästa dag, och nästa och nästa och nästa. Fult egentligen, haha!
Den 10 oktober skrev Jessy "Men Åsa! Nu får du faktiskt ta och göra en blogg! haha!". Och sen diksuterade vi vad bloggen skulle heta och kom fram till As your life flies.
Den här bloggen har alltså funnits i 6 dagar. Och under dessa 6 dagar har jag inte skrivit en rad, inte yttrat ett ord.
Fy skam Åsa.

NU. Nu börjar min blogg på riktigt.
Den ska handla om mig. Om mitt liv.
Älska den, hata den, gör vad du vill, men läs den gärna.


Puss & Kram