Förvåning och glädje på arbetet

I lördags, när jag som vanligt jobbade kl 11-18, fick vi på Skogsälvan två oväntade besök. Jag blev så glad när jag såg Åke genom dörrspringan mellan köket och rummet där vi har kassan. Jag slog upp dörren och möttes av mammas strålande leende under solbrillor och brun näsa, och Åkes finurliga ansiktsuttryck. Jag tog med mig min lunch ut och satte mig med dem vid ett av borden i skuggan vid älven. Vilken skön paus mitt under arbetsdagen! Jag hade inte träffat mamma på nästan en vecka, eftersom hon och Åke hade kört motorcykel i Norge från måndag till fredag. Så medan jag satt där och avnjöt min kycklingpaj fick jag höra många berättelser från resan, bland annat om en 60-årig tant från Australien som de hade träffat under resan. Hon hade varit ute och kört motorcykel i 2 månader, skulle vara ute i 18 månader till, sedan åka hem i ett halvår och sedan åka ut igen. Hon ville se hela världen. Häftigt, tycker jag. Det har inte ännu funnits något tillfälle för mig att få åka på Åkes motorcykel, men det kommer väl någon gång under sommaren! Jag tror att motorcykel skulle vara något för mig och det är något som jag absolut skulle vilja äga någon gång i livet.

Jag vinkade av mamma och Åke när de åkte iväg med Varadero-hojen efter att ha fikat, och återgick till arbetet. Bara en liten stund senare hörde jag att någon gick över golvet ute i entrén, så jag öppnade köksdörren - och möttes av pappas, Carinas och Eriks glada ansikten! Gissa om jag blev glad, för andra gången på samma dag! Jag hade ingen aning om att de hade tänkt komma dit och fika. Innan jag fortsatte jobba åt jag en glass tillsammans med dem, sittandes vid samma bord som jag nyss suttit vid. Erik hade kameran med sig och passade på att ta några bilder på mig, som ni ser här nedanför.

Det blev en annorlunda arbetsdag! På Skogsälvan är ingen dag den andra lik.