Jag ser mig själv som väldigt självständig. Jag menar, nej, jag tycker inte att det är roligt att sitta för mig själv i klassrummet hela tiden, men jag klarar det. Jag klarar det med bravur, och har nästan slutat fundera på det över huvud taget (och om jag funderar på det så försöker jag tänka positiva tankar om det, till exempel att jag får mer gjort i skolan när jag sitter själv än när jag pratar med andra hela tiden). Jag får ju på sätt och vis skylla mig själv, för att jag på något ofrivilligt sätt har valt det själv från början. Riktigt korkat alltså. Men jag undrar också: är det någon som ser mig som utanför på något sätt? Jag tror faktiskt inte det. Man behöver inte vara utstött bara för att man sitter ensam.
Jag är självständig. Jag behöver inte ha med mig någon överallt. Jag har inga problem med att ringa någon helt random person för att fråga om något. Jag vill bli journalist och har inga svårigheter med att gå fram och ställa frågor till okända personer. Då är jag definitivt mycket sämre på att fråga personer jag känner, hur konstigt det än låter. Jag behöver inte ha någon med mig för att gå på stan, går hellre ensam. Jag har aldrig varit den som vill göra praktik på samma ställe som en kompis, helst gör jag det själv. Och om jag vill gå på en konsert kan jag gå själv, om ingen vill följa med.
Men det betyder inte att jag vill vara ensam. Är ni med?
Jag vet inte vad jag ville uppnå med den här texten, men jag hoppas att den sa någonting om mig och att ni kanske får någon liten tanke om det. Äh, jag vet inte.
4 kommentarer:
Självständighet är en god egenskap.
Självvald ensamhet är oxå en styrka. Ofrivillig ensamhet är inte alltid så kul.
Jag tror jag förstår vad du menar..
Det är sant det kan vara mycket svårare att fråga någon man känner, men om man vet att man är så, kan man ju ta mod till sig.
Jag höll ett tal i Svenska B om ungefär samma sak. Eller, självvald ensamhet och hur viktigt det var en som person att kunna vara ensam (/självständig) och trivas med det.
Jag är nog lite som dig. Jag trivs egentligen bäst när jag gör saker själv; går på stan, gör min praktik, intervjuer, pysslar. Jag tycker om att vara ensam i sådana situationer och väljer oftast att vara det. Men det betyder ju inte att jag vill vara ensam jämt, alla behöver mänsklig kontakt.
Självvald ensamhet (stunder man är själv men inte känner sig ensam)/självständighet är viktig, men det är minst lika viktigt att ha någon när man börjar känna sig ensam.
Jag tycker det där med ensamhet är ett sådan intressant ämne.
Ibland vill man tillhöra "klicken" dit alla hör men man känner sig ändå inte hemma, man kan försöka på många olika sätt att nå dit vilket man aldrig gör eftersom man inte befinner sig på samma "nivå". Viktigast att veta är att om man trivs med sig själv så trivs man i alla situationer man än befinner sig i, självvald eller ej så lita alltid på ditt inre så kommer du inte att känna saknad av något annat för det inre rules
...förstår precis vad du menar; känner igen mig i en del av det du skriver. Det är härligt att kunna trivas med ensamhet vid valda tillfällen :)
/Annakarin
Skicka en kommentar