Julaftonskvällen slutade med att jag grät för att jag blev så överväldigad av all snällhet, all kärlek och alla fina presenter. Jag och mamma satte oss under en filt i soffan och pratade om att kunna ta emot allt man får och känna att man är värd det. Jag har lite svårt för det. Någonstans här inne tycker jag inte riktigt att jag är värd allt jag får. Jag menar inte bara saker, utan även kärlek och andra saker som vi kan ge varandra. Ibland känns det som att jag får mer än jag ger, även om andra inte upplever att det är så. Det är något att jobba på.
2 kommentarer:
Tänk inte så Åsa du vet att du är en bra person och du bryr dig om andra och du borde ha en stjärna i himlen för att du är du och ingen annan!:)<3 "DU" betyder glöm inte det!:)<33Kram Anna
Jag vet precis hur det känns:)
Skicka en kommentar