En helg utan dess like

I fredags åkte jag till Eric efter skolan. När jag kom fram blev det bullar och mjölk med Erics söta familj tills prinsen själv stormade in genom ytterdörren (efter att ha varit i skolan), strax efter klockan tre. Och vad hade han till mig, om inte världens vackraste röda ros och världens sötaste berlock till mitt pilgrim-armband? <3 Vi lånade Ski-doon av Erics pappa och for ut och körde en sväng med Johan. Hade inte kört skoter på en månad, så det var riktigt kul! Sen åt vi middag och satt och pratade med Erics familj och tittade på gamla bilder :-) duschade och såg en bit av en film. Vi gick och la oss tidigt, men somnade dock inte fullt så tidigt. Steg upp klockan sex på lördagen och var ute i bilen efter ungefär en kvart. Jag, Eric och Johan i baksätet, Erics mamma Camilla där fram och pappa Thomas vid ratten. Vi sov så sött där i bilen och vaknade i Skellefteå. Jag var så hungrig att magen krampade, slängde i mig ett par mackor och sträckte på benen innan vi åkte vidare. Vi kom fram till Umeå strax efter klockan nio och träningslägret (karate) som Eric och Johan skulle på började halv tio. Även Emil och Petra anlände. Och sedan gick hela dagen i sin egen takt. Träningslägret höll på från halv tio till tre. Jag satt mest och tittade och fotade. Var förstås med Eric så fort han hade paus. Vi åt sallad till lunch och tog en liten promenad. Jag kände hur sugen jag blev på att träna. Inte så konstigt med tanke på att jag satt och tittade på träningen i flera timmar utan att få göra något själv. Smygtränade taikyoku shodan i damernas minimala omklädningsrum. Det känns som att jag lär mig jättemycket genom att titta på träningar och tävlingar, särskilt så här när det är på lite högre nivå. Man lär sig mycket! När Emil gjorde illa sin tå fick jag lite sällskap på bänken :-) tack. Dagen var inte alls tråkig, men jag kände hur rastlösheten kom krypandes emellanåt. Jag tror att jag sov som en stock mellan Umeå och Skellefteå, på vägen hem. Vi stannade och åt på Frasses i Skellefteå. Eric beställde varsin "tre små rätter" åt oss. Gudars skymning. "Tre små rätter" på Frasses innebär två olika hamburgare (en "vanlig" och en med ost), kycklingnuggets och en påse strips. Åt vi allt? Jo, det gjorde vi minsann. Blev vi mätta? Jo, det blev vi minsann. Vi ångrade vår glupskhet efteråt. Det kändes inte sådär jättemysigt i magen ett tag. Jag satt i mitten av baksätet i bilen med höger ben framåt, mellan framsätena, för knäets skull. Och jag lovar att det inte hade gått så där fort att åka bil ända från Umeå till Vidsel om jag inte hade haft världens bästa sällskap! Sitta och sova med huvudet mot Erics axel, med hans stora, gula, mysiga tröja på mig. Det har inte jag något emot, även om situationen är inklämd i en bil :-) när vi kom hem bjöd mamma på semlor och vi satt uppe en stund innan vi gick och la oss. Därmed var alla hjärtans dag över, en alldeles underbar dag! Somnade halv elva och sov tungt. Jag sover aldrig så tryggt som när jag sover med Eric. Idag var jag kranskulla på Andörjan! För er som inte vet vad kranskulla/kransflicka är: sök på wikipedia, typ! Jag orkar inte skriva en lång utläggning här. Allt gick i alla fall finemang och jag hamnar på bild i Piteå-Tidningen imorgon, tillsammans med vinnarna. Peter Lundbäck och Karin Nilsson. Japp japp. Efter Andörjan åkte jag, Eric och Erik till pappa i Bredsel och åt tårta (eftersom Anna fyllde år igår) och var där ett tag. Sen åt vi middag hos mamma och Eric åkte iväg med Jonas till träningen. (Det är så han brukar göra, han åker med Jonas och/eller Kalle till träningen på söndag kväll och sen hem till Hollsvattnet därifrån).

Jag har suttit jättelänge och skrivit på det här, och ändå försökte jag korta ner det. Nu ska jag gå och borsta tänderna och lägga mig och lyssna på musik innan jag somnar. Det blir tomt att sova ensam. Godnatt mer er, sov gott!