Dagarna bara rullar på och det känns ganska skönt på ett sätt, det är bara att flyta med. Fast det är ändå en aning tråkigt att alla dagar ser ungefär likadana ut. Jag känner att jag behöver omväxling nu. Mycket känns uttjatat och hösten är så grå och kall vid den här tiden i oktober. Jag vill bara krypa in i den allra största och mysigaste tröjan jag kan hitta, och slippa huttra ute i höstdimman. Jag vill slippa all stress. Jag vill känna att jag äger min tid, och jag vill göra något roligt av den.
I måndags spelade jag tennis i två timmar med Stina, Oskar och Erik efter skolan. Och igår var jag ute och sprang i en timme.
Jag känner att jag mår bra av att hålla igång, träna och röra på mig. Och eftersom jag bor där jag bor (dvs utan några större träningsmöjligheter), får jag helt enkelt träna på egen hand. Så det blir att springa timvis ute i den friska och fuktiga skogen, och sen göra sit-ups, armhävningar, rygg-ups etc. Stallarbetet mår jag också bra av, det är som en sorts terapi.
Det känns som att jag är inne i någon sorts oberoende fas. Jag har inga pengar på mobilen, har inte haft det på två veckor och känner inte något större behov av det heller. Datorn kanske jag är lite beroende av, men den är mer som ett tidsfördriv, eller kanske ännu mer en vanesak. Jag känner inget behov att att göra mig fin. Om jag hade haft ett par mjukisbyxor utan hål i hade jag väl gått runt i dom hela veckan.
Och jag känner liksom höst, höst, höst.
Det är som om jag väntar på något, men jag vet inte vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar