Imorse vaknade jag av att min petmoj-telefon ringde. Oh jippijej. Ni vet, en sån där gammal röd sak med en rund bricka med siffror på, som man snurrar. Jag gillar den, FÖRUTOM PÅ MORGONEN! Den får mig att hoppa en meter upp i luften varje gång det ringer. Den ger mig störningar. Sammanbrott. Mest på morgonen. Som imorse, jag tog bara kudden över huvudet och väntade på att pinan skulle ta slut, att någon skulle svara i telefonen nere i köket så att jag slapp höra oljudet. Sen hade jag såklart svårt att somna om, bara för telefonens skull. Thank you, my darling telephone, I love you too... ;D
Ikväll har jag varit hos mamma. Vi åt middag, gick ner och hyrde en film (det känns så kul att ha så nära till macken, haha) och sen satt vi och såg film, åt chips och choklad och drack juice :) väldigt trevligt! Bortsett från de där obekväma begagnade sofforna mamma har köpt, men det är en småsak. Jag trivs redan i det där huset. Det är en speciell stämning där, även om många rum än så länge är tomma osv. Jag tänkte, när vi gick där på uppfarten till huset, att "här kommer jag gå många tusen gånger i mitt liv", och när vi satt och åt middag "här kommer jag sitta och äta mååånga gånger i mitt liv". Alla har sina speciella rutiner i sitt hus, man gör allting på ett speciellt sätt. Jag är verkligen "inbodd" i huset i Bredsel, jag lägger alltid telefonen på byrån i köket när vi ska äta, jag fyller alltid på med bomullspaddar i toan när de är slut, jag sätter mig alltid i kökssoffan med ridbyxorna på trots att jag inte får det, jag lagrar alltid smutstvätten i en hög på golvet på samma ställe i mitt rum - tusen såna där småsaker som man gör utan att ens tänka på det. Jag hoppas att jag kommer kunna mig lika hemma på Björnstigen 7 som i Bredsel 8, även om det är svårt att tänka sig just nu.
Vet ni, jag är glad :D
1 kommentar:
Åh gumman :-) är glad för din skull, att det känns bra. Jag har tänkt på dig hela helgen, har bara haft så mycket med jobb och annat att jag inte hunnit svara på ditt sms eller höra av mig. Tänkte ringa dig också, usch vilken dålig människa jag känner mig som, när jag inte gjort det! Saknar dig oändligt och har sån där extrem Åsa-abstinens! Blev glad när jag läste din blogg, men helst av allt hade jag velat träffa dig och prata med dig. Jag vet inte vad det är riktigt men jag började bara sakna dig SÅ mycket<33
Du är bara bäst!
(och jag älskar din röda telefon!)
Skicka en kommentar