I mammas köksfönster

God morgon

Här sitter jag och dricker te och äter banan. Klockan är snart elva och ingen annan än jag är uppe. Hm. Det får mig att tänka på alla älgjägare som har stigit upp i svinottan idag. Det tycker jag är fascinerande, och härligt. De gör det med sådan entusiasm. Lite tråkigt för dem att det regnar, i alla fall här i Vidsel. Jag har inte varit hemma i Vidsel på två veckor, känns hur länge som helst. Att vara i Luleå i två hela veckor är... Inte hälsosamt. Men då blir det förstås ännu roligare att komma hem sen.

Idag hade jag tänkt springa en runda, rida, och sen vara med Stina. Men vi får se hur det blir med ridningen, i detta väder. Åh, jag som har längtat. En dag ska jag köpa en alldeles egen häst. Igår skrev en bekant till mig på Facebook att: "En 20 år lång väntan är över, idag har jag köpt en egen häst". Så ska jag också kunna säga en dag. Någon gång efter gymnasiet.

Tredje skolveckan är över och det känns som att allt rullar på rätt bra. Däremot har jag aldrig varit så omotiverad i skolan som jag är nu. Men jag har varit så oerhört oklanderligt ambitiös och flitig genom alla mina år i skolan att det faktiskt inte är konstigt att det dalar nu. Så jag bekymrar mig inte alltför mycket över det, utan tar det som det kommer.

Jag älskar dig

En ring blir två blir tre blir fyra

När det duggregnar ute och man har en varm stickad tröja att krypa in i. När man just har målat naglarna blåa och upptäcker att det faktiskt matchar med ens favoritring, och fnissar åt att det är sådär fulfint med blåa naglar. När man har en påse frukttuggummin, ny musik att lyssna på och en rolig helg framför sig. När man vet att man har världens finaste pojkvän och världens bästa vänner. Då är livet inte så värst dumt.

Fohoo

Det är så tomt här att det börjar kännas oroväckande.

Jag sitter på min sista lektion för dagen, och den är strax slut. Grafisk kommunikation C, minsann. Kul, men inte riiiktigt min nisch egentligen. När jag började på NTI-gymnasiet hade jag redan bestämt mig för att välja inriktningen Textkommunikation, men se där, då tog de bort den. Så jag fick välja mellan Grafisk Kommunikation och Rörlig Bild. Jag valde grafisk. Problemet med mig och grafisk design är att det färdiga resultatet nästan aldrig blir det jag tänkt mig från början. Det behöver ju i och för sig inte alltid vara ett problem, men jag ser det ofta som det.

Idag har vi fått i uppgift att göra en barnboksillustration. Ett utkast från en av barnböckerna som vi fick välja mellan var så himla gulligt, tyckte jag.

"Och barnen växer.

Och de åker till stranden om somrarna.

Och alla blir solbrända men semestern är snart slut.

Och barnen växer och går i skolan.

I ettan, fyran, sjuan och nian och får skjuts till scouterna och tandhygienisten.

Och barnen är duktiga och föräldrarna är duktiga och hunden är duktig. Och fågeln är duktig och hamstern är duktig och alla som är duktiga är duktiga.

Och barnen växer och föräldrarna jobbar och de bygger en altan där dom sitter om kvällarna och tänker på allt som dom inte har hunnit."

Treehotel

En fredag för två veckor sedan gjorde jag och mamma en trip till Harads för att gå på Treehotel, fika och hälsa på Åke. För er som inte vet vad Treehotel är så är det... Ja, hur ska man förklara det? Det är trädkojor som man kan boka för övernattning. Men det är inte vilka trädkojor som helst, ska jag be att få tala om! De är som hotellrum. De är designade av arkitekter från hela Sverige, och riktigt lyxiga inuti! Jag har aldrig sett något liknande, man måste se det med egna ögon! Vi gick på en guidad tur så vi fick gå in i, eller snarare klättra upp i, några av "kojorna". Helt makalöst!

På Treehotels hemsida står det:

"Trädet har alltid haft en central roll i hela mänsklighetens historia, oavsett vilken livsåskådning man säger sig tillhöra och oavsett vilken politisk ådra som pumpar i ens blod står trädet alltid där som en påminnelse om livskraft och uråldrig visdom."

Intressant, tycker jag.

The Cabin

The Bird's Nest

The Ufo

The Ufo

The Mirrorcube

The Blue Cone

The Blue Cone

Mamma i The Blue Cone

Jag och mamma, i glaset på The Mirrorcube

Hej!

Jag tänkte att jag skulle börja skriva här igen, lite då och då. När andan faller på. Vad sägs om det? Under sommaren har jag inte haft någon som helst lust att skriva, jag har ramlat in på helt andra vägar (rent bokstavligt också, med nytaget körkort!). Jag har inte skrivit någonting alls någonstans, förutom under de tre veckorna jag jobbade på tidningen NSD, då det fullkomligt sprutade texter ur mig.

Men nu, nu kryper orden fram ur sina hålor igen. Och jag gör mitt bästa för att fånga dem innan de smiter iväg. Kameran kommer också att användas flitigt i höst, känner jag på mig.

PS. Min sommar har varit heeelt fantastisk! DS.