Jag älskar dig

En ring blir två blir tre blir fyra

När det duggregnar ute och man har en varm stickad tröja att krypa in i. När man just har målat naglarna blåa och upptäcker att det faktiskt matchar med ens favoritring, och fnissar åt att det är sådär fulfint med blåa naglar. När man har en påse frukttuggummin, ny musik att lyssna på och en rolig helg framför sig. När man vet att man har världens finaste pojkvän och världens bästa vänner. Då är livet inte så värst dumt.

Fohoo

Det är så tomt här att det börjar kännas oroväckande.

Jag sitter på min sista lektion för dagen, och den är strax slut. Grafisk kommunikation C, minsann. Kul, men inte riiiktigt min nisch egentligen. När jag började på NTI-gymnasiet hade jag redan bestämt mig för att välja inriktningen Textkommunikation, men se där, då tog de bort den. Så jag fick välja mellan Grafisk Kommunikation och Rörlig Bild. Jag valde grafisk. Problemet med mig och grafisk design är att det färdiga resultatet nästan aldrig blir det jag tänkt mig från början. Det behöver ju i och för sig inte alltid vara ett problem, men jag ser det ofta som det.

Idag har vi fått i uppgift att göra en barnboksillustration. Ett utkast från en av barnböckerna som vi fick välja mellan var så himla gulligt, tyckte jag.

"Och barnen växer.

Och de åker till stranden om somrarna.

Och alla blir solbrända men semestern är snart slut.

Och barnen växer och går i skolan.

I ettan, fyran, sjuan och nian och får skjuts till scouterna och tandhygienisten.

Och barnen är duktiga och föräldrarna är duktiga och hunden är duktig. Och fågeln är duktig och hamstern är duktig och alla som är duktiga är duktiga.

Och barnen växer och föräldrarna jobbar och de bygger en altan där dom sitter om kvällarna och tänker på allt som dom inte har hunnit."

Treehotel

En fredag för två veckor sedan gjorde jag och mamma en trip till Harads för att gå på Treehotel, fika och hälsa på Åke. För er som inte vet vad Treehotel är så är det... Ja, hur ska man förklara det? Det är trädkojor som man kan boka för övernattning. Men det är inte vilka trädkojor som helst, ska jag be att få tala om! De är som hotellrum. De är designade av arkitekter från hela Sverige, och riktigt lyxiga inuti! Jag har aldrig sett något liknande, man måste se det med egna ögon! Vi gick på en guidad tur så vi fick gå in i, eller snarare klättra upp i, några av "kojorna". Helt makalöst!

På Treehotels hemsida står det:

"Trädet har alltid haft en central roll i hela mänsklighetens historia, oavsett vilken livsåskådning man säger sig tillhöra och oavsett vilken politisk ådra som pumpar i ens blod står trädet alltid där som en påminnelse om livskraft och uråldrig visdom."

Intressant, tycker jag.

The Cabin

The Bird's Nest

The Ufo

The Ufo

The Mirrorcube

The Blue Cone

The Blue Cone

Mamma i The Blue Cone

Jag och mamma, i glaset på The Mirrorcube

Hej!

Jag tänkte att jag skulle börja skriva här igen, lite då och då. När andan faller på. Vad sägs om det? Under sommaren har jag inte haft någon som helst lust att skriva, jag har ramlat in på helt andra vägar (rent bokstavligt också, med nytaget körkort!). Jag har inte skrivit någonting alls någonstans, förutom under de tre veckorna jag jobbade på tidningen NSD, då det fullkomligt sprutade texter ur mig.

Men nu, nu kryper orden fram ur sina hålor igen. Och jag gör mitt bästa för att fånga dem innan de smiter iväg. Kameran kommer också att användas flitigt i höst, känner jag på mig.

PS. Min sommar har varit heeelt fantastisk! DS.

Jag har bestämt mig för att sluta blogga. Som ni märker så är det snart två månader sedan jag skrev senast, och motivationen finns inte kvar. Därför vill jag nu officiellt förklara bloggen avslutad. Jag kommer dock inte radera den, för jag vill själv kunna gå in och läsa alla gamla inlägg. Det kan ni också göra, om ni har lust.

Tack till er som har läst!

Kram

En väldigt fin låt

Vid protesfabrikens stängsel
La du din hand på min axel
Och sa att livet var något enkelt
Men jag kunde inte hålla med dig

På en betonglagd äng stod vi
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig
Och tårarna rann ner för min kind

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet
Mötte jag min kärlek


Vid protesfabrikens stängsel - Håkan Hellström