Det blir en till helg hos Eric i Hollsvattnet!
Och gissa vad som ligger bredvid mig på bordet...?!? MIN KAMERA! Den anlände till Ica idag, och den fungerar exemplariskt! Så nu jädrar blir det massor med bilder, just like old times :-)
Puss!
torsdag 15 januari 2009
onsdag 14 januari 2009
1-årsjubileum!
Idag firar vi att mamma har bott på Björnstigen 7 i exakt ett år!
14 januari 2008 flyttade hon in. Vi ska äta TÅRTA!
Och jag fick veta för en stund sen att min mobil är lagad och klar att hämta på The Phone House! Yesyesyes!
14 januari 2008 flyttade hon in. Vi ska äta TÅRTA!
Och jag fick veta för en stund sen att min mobil är lagad och klar att hämta på The Phone House! Yesyesyes!
tisdag 13 januari 2009
Muse
Jag säger bara: MUSE!
Låtar som:
Take a Bow, Starlight, Supermassive Black Hole, Map of the Problematique, Invincible, Exo-Politics, City of Delusion, Knight of Cydonia, Hysteria, New Born, Stockholm Syndrome, Butterflies and Hurricanes, Thoughts of a Dying Atheist...
Jag får aldrig nog.
Take a Bow, Starlight, Supermassive Black Hole, Map of the Problematique, Invincible, Exo-Politics, City of Delusion, Knight of Cydonia, Hysteria, New Born, Stockholm Syndrome, Butterflies and Hurricanes, Thoughts of a Dying Atheist...
Jag får aldrig nog.
måndag 12 januari 2009
Jag kom inte på en tillräckligt bra rubrik...
Min världsbästa helg tillbringades hos min Eric i Hollsvattnet! Och det var förstås därför den blev världsbäst, den hade lugnt inte blivit det utan min älskling. Jag åkte buss till Klöverträsk på fredagen, där jag blev hämtad av Erics mamma. Vi satt och pratade, drack té och åt skorpor tills Eric kom hem från skolan. Under resten av dagen hälsade vi på Erics farmor och farfar, promenerade med hundarna, såg filmen Barnhemmet och myste. På lördagen körde vi en massa skoter (gissa hur fort jag körde? hihi!), lyssnade på musik, gick med hundarna, såg filmen Transiberian och hade mysigt! På söndagen tog jag 11.30-bussen från Klöverträsk och åkte vidare från Älvsbyn till Vidsel med Kristina Hedmyr. Jag och mamma tog en promenad med Tello och på kvällen pysslade jag med hästarna i stallet.
Det finns inga ord i världen som räcker för att beskriva dig, Eric.
Jag älskar dig.
Det finns inga ord i världen som räcker för att beskriva dig, Eric.
Jag älskar dig.
torsdag 8 januari 2009
En torsdag som känns som en tisdag
Jag har lite bråttom, för jag har liksom inte tid att skriva egentligen. Jag har just kommit hem från stallet och ska duscha, ringa Eric och packa för imorgon. Jag ska vara hos min grabb i Hollsvattnet i helgen, fredag till söndag! Ohyes. Och nu är det full fart in i duschen!
Hoppas att ni får en bra helg! Min kommer bli världsbäst! :-D
Puss
Hoppas att ni får en bra helg! Min kommer bli världsbäst! :-D
Puss
onsdag 7 januari 2009
Prins, paj och många minusgrader
Eric har varit här (på Björnstigen 7) från söndag till tisdag. Vi har haft det hur bra som helst och bakat blåbärspaj, sett flera filmer, myst, käkat godis och popcorn, åkt/kört spark och hälsat på Kalle och Jonas. Hur härligt är det inte att vakna upp bredvid sin prins och sedan bara ta dagen som den kommer?
Tisdag eftermiddag var jag ute och sprang ca 6 km och sen var jag i stallet på kvällen, myste med hästarna och träffade Inger :-)
Idag började skolan igen. Det kändes lagom jobbigt att stiga upp kl 7.15 och se att termometern visar -25 grader. Vad peppad man blir... Jag råkade faktiskt slumra en stund på eftermiddagen när vi såg två filmer om rymden. Inte alls likt mig!
Ikväll ska jag bara ta det lugnt och sitta inne i värmen nu när det är så kallt ute. Det enda jag har planerat är att diskutera ett par saker med mamma, ringa pappa och själv fundera över några saker. Ringa Eric förstås, kanske läsa vidare i boken jag började på igår och... Hm, få se nu... Slöa, i ordets bemärkelse!
Jag saknar min kamera och jag vill ha den NU.
Tisdag eftermiddag var jag ute och sprang ca 6 km och sen var jag i stallet på kvällen, myste med hästarna och träffade Inger :-)
Idag började skolan igen. Det kändes lagom jobbigt att stiga upp kl 7.15 och se att termometern visar -25 grader. Vad peppad man blir... Jag råkade faktiskt slumra en stund på eftermiddagen när vi såg två filmer om rymden. Inte alls likt mig!
Ikväll ska jag bara ta det lugnt och sitta inne i värmen nu när det är så kallt ute. Det enda jag har planerat är att diskutera ett par saker med mamma, ringa pappa och själv fundera över några saker. Ringa Eric förstås, kanske läsa vidare i boken jag började på igår och... Hm, få se nu... Slöa, i ordets bemärkelse!
Jag saknar min kamera och jag vill ha den NU.
lördag 3 januari 2009
Vad skulle jag göra utan dig?
Vad skulle jag göra utan dig, Eric? Och vad skulle onsdagen, torsdagen och fredagen ha blivit utan dig?
I onsdags (nyårsafton) firade vi nyår i Hollsvattnet med Erics familj och en familj från Rutvik. Vi åt god mat, spelade spel, såg film, åt en massa gott och körde skoter upp på ett berg för att skjuta raketer. På torsdagen sov vi länge och på kvällen gick vi på bio i Luleå och såg filmen Australia. Den var bra, men lång! Nästan lite för lång. Senare på kvällen såg vi ytterligare en film hemma hos Eric, dock inte hela. På fredagen bestämde vi oss för att stiga upp tidigare och så körde vi en tur med skotrarna. Hur härligt som helst! Jag börjar nästan undra hur jag har kunnat leva i femton år utan skoter... Efter att ha ätit och så vidare bar det av till Älvsbyn eftersom Eric, Johan och Camilla skulle träna karate. Jag hann titta på ett tag (och är grymt imponerad av min älskling, som har svart bälte!!) innan jag blev tvungen att springa till bussen för att åka hem.
Det är -25 grader ute och halkigt som satan. Jag springer genom Älvsbyn för allt jag är värd med min tunga väska, snubblar och ramlar, och precis när jag är 50 meter ifrån busstationen hör jag det fasansfulla ljudet av dörren som stängs på bussen, och bussen börjar rulla. Jag springer och viftar men ingen ser mig... och där far bussen. Jag står som ett fån och svär ljudligt. Ringer mamma. Ringer pappa. Går tillbaka till karaten och upptäcker till min förskräckelse att dörren är låst. Går runt huset och hittar några små fönster in till träningslokalen. Fönstrena ligger under någon sorts bjälke så jag blir tvungen att lägga mig i snön för att se in. Så (komiskt nog) ligger jag där i snön och ser Eric, Emil, Johan, Camilla m.fl. träna karate för fullt bara några meter ifrån mig. Och jag bankar på rutan, men ingen hör mig. Efter att ha gått runt och känt på dörren och kollat om det finns några andra eventuella ingångar blir jag tvungen att ge upp. Jag går och kollar om någon av vidselarna som jobbar i Älvsbyn är kvar. Men nej, både Maria, Roger och Eina har åkt hem för dagen. Och jag försöker ringa Eric gång på gång, men han tränar förstås och hör inte mobilen. Jag fryser så fruktansvärt mycket och verkar inte ha minsta lilla känsel kvar i någon kroppsdel alls. Jag kämpar mig in på Konsum och sätter mig ner på en bänk. Ringer mamma igen, och precis när första signalen går fram dör batteriet i min mobil. Det är så absurt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Jag går till en kassa och frågar kassörskan om jag får låna en telefon. Det får jag, och jag ringer mamma. Mamma har ringt Eric och han har sagt att de ska komma till Konsum. Det är ju för bra för att vara sant! Pinsamt nog frågar jag kassörskan om jag får låna ett vägguttag för att ladda min mobil medan jag väntar, och det får jag. Och när jag står där, med mobilen inkopplad i ett vägguttag i kassan på Konsum, kommer Erics pappa Thomas in. Och jag kan seriöst inte komma ihåg när jag senast har blivit så oerhört lättad. Äntligen ett bekant ansikte! Jag och Thomas åker till karaten och jag får träffa min prins igen och berätta hela historien för alla.
Jag, Eric, Johan, Camilla och Thomas åt middag hos en familj som de känner i Älvsbyn, fikade, spelade Rock Band och hade hur trevligt som helst. Sen blev jag hemskjutsad (med dåligt samvete i bagaget, kan man lugnt säga).
I onsdags (nyårsafton) firade vi nyår i Hollsvattnet med Erics familj och en familj från Rutvik. Vi åt god mat, spelade spel, såg film, åt en massa gott och körde skoter upp på ett berg för att skjuta raketer. På torsdagen sov vi länge och på kvällen gick vi på bio i Luleå och såg filmen Australia. Den var bra, men lång! Nästan lite för lång. Senare på kvällen såg vi ytterligare en film hemma hos Eric, dock inte hela. På fredagen bestämde vi oss för att stiga upp tidigare och så körde vi en tur med skotrarna. Hur härligt som helst! Jag börjar nästan undra hur jag har kunnat leva i femton år utan skoter... Efter att ha ätit och så vidare bar det av till Älvsbyn eftersom Eric, Johan och Camilla skulle träna karate. Jag hann titta på ett tag (och är grymt imponerad av min älskling, som har svart bälte!!) innan jag blev tvungen att springa till bussen för att åka hem.
Det är -25 grader ute och halkigt som satan. Jag springer genom Älvsbyn för allt jag är värd med min tunga väska, snubblar och ramlar, och precis när jag är 50 meter ifrån busstationen hör jag det fasansfulla ljudet av dörren som stängs på bussen, och bussen börjar rulla. Jag springer och viftar men ingen ser mig... och där far bussen. Jag står som ett fån och svär ljudligt. Ringer mamma. Ringer pappa. Går tillbaka till karaten och upptäcker till min förskräckelse att dörren är låst. Går runt huset och hittar några små fönster in till träningslokalen. Fönstrena ligger under någon sorts bjälke så jag blir tvungen att lägga mig i snön för att se in. Så (komiskt nog) ligger jag där i snön och ser Eric, Emil, Johan, Camilla m.fl. träna karate för fullt bara några meter ifrån mig. Och jag bankar på rutan, men ingen hör mig. Efter att ha gått runt och känt på dörren och kollat om det finns några andra eventuella ingångar blir jag tvungen att ge upp. Jag går och kollar om någon av vidselarna som jobbar i Älvsbyn är kvar. Men nej, både Maria, Roger och Eina har åkt hem för dagen. Och jag försöker ringa Eric gång på gång, men han tränar förstås och hör inte mobilen. Jag fryser så fruktansvärt mycket och verkar inte ha minsta lilla känsel kvar i någon kroppsdel alls. Jag kämpar mig in på Konsum och sätter mig ner på en bänk. Ringer mamma igen, och precis när första signalen går fram dör batteriet i min mobil. Det är så absurt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Jag går till en kassa och frågar kassörskan om jag får låna en telefon. Det får jag, och jag ringer mamma. Mamma har ringt Eric och han har sagt att de ska komma till Konsum. Det är ju för bra för att vara sant! Pinsamt nog frågar jag kassörskan om jag får låna ett vägguttag för att ladda min mobil medan jag väntar, och det får jag. Och när jag står där, med mobilen inkopplad i ett vägguttag i kassan på Konsum, kommer Erics pappa Thomas in. Och jag kan seriöst inte komma ihåg när jag senast har blivit så oerhört lättad. Äntligen ett bekant ansikte! Jag och Thomas åker till karaten och jag får träffa min prins igen och berätta hela historien för alla.
Jag, Eric, Johan, Camilla och Thomas åt middag hos en familj som de känner i Älvsbyn, fikade, spelade Rock Band och hade hur trevligt som helst. Sen blev jag hemskjutsad (med dåligt samvete i bagaget, kan man lugnt säga).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)